Imorgon är det 24 år sedan jag kom med storken.
Kan känna en gnutta åldersnoja. Tiden går så snabbt.
Det känns t.ex. inte som att det var länge sedan jag gled ner till Södermalms Shaolins gamla lokaler vid mosebacke, 13 år gammal i hopp om att bli kungfu-stjärna. Nu är man per definition ”vuxen” sedan en tid tillbaka, vart tog alla år vägen?

Jag är idag väldigt besviken över min förlust i EM och tänker mycket på vad som egentligen gick fel och vad jag skulle gjort för att vinna. Jag är självkritisk och tycker jag presterade dåligt, trots att jag gjorde allt jag kunde.
Men om jag istället hade kunnat kika in i framtiden när jag var 13 år och precis börjat på kampsport och fått se framför mig var jag skulle vara om 10 år, idag, – är med i två landslag, flera K-1 vinster, mest nominerad på kampsportsgalan m.m skulle jag bli överlycklig och inte tro att det var sant!

Ibland måste man stanna upp och få perspektiv inse vad man faktiskt lyckats med och vad man har.
Jag har precis allt jag behöver egentligen och kommit långt med mycket.
Men om man är nöjd och belåten – kämpar man då lika hårt för att lyckas?
Jag tror att känslan av att inte vara nöjd kan vara den drivkraft som behövs för att uppnå nya mål. Att alltid vilja ha mer. Girighet.

Landslaget i Kickboxning 2010. Till vänster Lightkontakts-laget och till höger Fullkontaktslaget.

Det är skönt att vara hemma igen.
Jag har som vana att utvärdera resmål och ge 1-5 lowkicks. Efter att ha spenderat en vecka i landet får Azerbadjan endast en lowkick, som sitter på knät. Jag har aldrig längtat hem så mycket under en resa som jag gjorde efter ett par dagar. Jag kanske är lite orättvis och färgad av hur jag mådde under resan då jag var nedstämd av förlusten och dessutom blev sjuk efter min match och låg på hotellrummet och sov större delen av tiden.
Det som drar ner betygen för Azerbadjan är att maten på hotellet & restauranger är väldigt dålig.
I alla matbutiker var utbudet dåligt och det fanns nästan bara onyttiga saker, kex och konstiga bakelser.
Det var smutsigt och skräpigt överallt förutom på det ”fina” gatorna i Baku och där fanns bara butiker som Gucci och Prada, med sjukt höga priser.
Det fanns inga trevliga fik eller uteserveringar och allting var faktiskt ganska dyrt!

På plussidan var klimatet, det var varmt och ofta soligt för det mesta. Innan jag blev sjuk gick vi en promenad från hotellet på drygt två kilometer ner till kaspiska havet och badade. Jag tror att det var samtidigt som ni fick snöstorm här hemma. ;)

Bästa på resan...

Kvällen före matcherna var jag i Håkans och Tottos rum när det ringde på telefonen. Totto svarade och pratade en stund och sa sedanatt samtalet var till mig. Det var från receptionen som bad mig komma ner. Min tanke var ”Vad har jag nu ställt till med?” men väl nere i lobbyn möttes jag av landslagskillarna i Sanshou från Azerbadjan. Ena killen hade jag träffat på flygplatsen av en slump och de hade nu letat efter mig i fler timmar och hade fått reda på vilket hotell det svenska landslaget bodde på. De hade tagit sig dit, trots att det låg 40 min ifrån Baku och tvingat receptionen att ringa runt till alla ”svenska” rum för att hitta mig.
De frågade när jag skulle gå match och att de ville se mig köra. De ville guida mig i Baku och visa mig de bästa butikerna, matställena, platserna med mera med mera.

Riktigt tråkigt att jag blev sjuk. Hade varit roligt att bygga vidare på relationen till de duktiga sanshou-utövarna och samtidigt fått se mer av Azerbadjan med experthjälp från Baku-bor.
Övrigt folk var också hjälpsamma och trevliga. Hade jag fått guidningen, vunnit guldet och inte blivit sjuk hade nog Azerbadjan fått iallafall två lowkicks, så det är ändå ett resemål jag aldrig kommer återvända till.

När jag äntligen kom hem från Azerbadjan åkte jag hem till päronen för att fira min pappa som fyllt år. Jag hade med mig lite grejer från Azerbadjan till honom; tofflor, saffran och vin.
Vinet var det värsta vi provat sedan vi drack vin på nyår 2004 i Egypten, det smakade också spetälska.
Jag har aldrig uppskattat mat så mycket som denna söndag. Vi har det så bra i Sverige.

Tänker nu ha en liten paus från träningen och bloggandet. Jag ska äta precis det jag känner för och göra det som faller mig in. Tänkte släppa loss i helgen, har köpt hem ett par flaskor Azerbadjansk vodka som jag ska bjuda mina vänner på. Det kostade mig 30 kr per flaska, det är antagligen hembrända och upptappade bakom en åsna på en bondgård. Kan nog bli en bra fest! :-)

Snart tillbaka! Så länge så bjuder jag på min favoritbild, hoppkick på Kuba 2005.