Allstyle Open är en institution inom svensk kampsport som nu fyller 20 år vilket firas med en internationell gala vid namn Allstyle Pro. Tävlingens huvudmatch går mellan Maria Elin Olsson vs. Lina[...]
Farzad Rangrazian · Intervju · Nyheter
Namn: Farzad Rangrazian ålder: 22 år Relation status: Singel Född/uppvuxen: Född i Iran och uppväxt i Stockholm (Nacka) Skola: saltsjöbadens samskola Representerar: Södermalm shaolin kungfu 1.känslan första gången du gick[...]
Keyvans ringside · Kickboxning · Nyheter
Gick från official till VIP. Så jag jobbar?
Dagarna innan mästerskapets första riktiga dag fick vi märka av kontrasterna. Det var allt från konstiga kostnader för bastu (20 euro per person per timme!) som våra atleter verkligen behövde. Faktum är att deltagarna har stått för sina egna kostnader och det är inte kul att behöva betala ytterligare 20 euro för något som ska vara självklart och ordnat som en del av kostnaderna. Vidare har man stött på språkbarriärer som heter duga. Dock har befolkningen här försökt göra så gott de kan för att hjälpa oss. Det är ett fattigt land, ett land som inte har vidare rutiner på det här med idrottsliga mästerskap och hur saker och ting bör gå till.
Therese Gunnarsson med fokus i blicken
Om jag ändå ska sammanfatta mina egna reflektioner så är det mesta positivt. Jag tror jag har en mer objektiv syn på det mesta eftersom jag inte går igenom samma stress som en idrottare som har press på sig att prestera. Och med den pressen har alla problem kring arrangemanget nog inte hjälpt deras uppladdning på plats. Men alla går igenom samma sak, alla landslag som är på plats har jag sett stå där konfunderade. Allt som allt ser jag att landets befolkning verkligen försöker att hjälpa så gott de kan under de omständigheter som finns. Uppladdningen har verkligen varit positiv tack vare det faktum att landslagstruppen är så sammanflätad och det är en vacker syn. Som Svenska Kickboxningsförbundets utsände har denna upplevelse hittills varit mycket lärorik och med facit i hand efter ett par dagar här nere så återkommer jag till detta land. För då är jag förberedd inför de omständigheter som råder och kan se det positiva i allt. Förutsättningarna har inte varit de bästa. Jag har velat göra en direktbevakning. Men problem med internet med mera har satt käppar i hjulet för mig. Men ger jag mig? Aldrig.
Jag följer alltså EM i Kickboxning på plats här i Baku, Azerbaijan. Igår var det så dags för premiärmatcherna i mästerskapen. Sett till arrangemanget var det allt som allt lyckat och matcherna avklarades en efter en. Vad de azerbaijanska arrangörerna saknade i rutin och tekniska möjligheter gottgjorde de med ett stort hjärta och jävlar anamma. Det kändes att de var väldigt nervösa, spända men väldigt bestämda uppgiften när man pratade med vissa ansvariga på plats. De skulle helt enkelt genomföra detta.
Den som rapporterar
För svensk del blev dagen en antiklimax. Förra året var ett fantastiskt år för kickboxningslandslaget. Men alla som tävlade under premiärdagen åkte ut ur mästerskapet samma dag. Men i min bok är den här truppen och varje individ en vinnare. Varje deltagare som har hjärtat att gå upp i ringen eller ut på mattan ska bära huvudet högt. Hur många andra har det hjärtat mina vänner?
Adnan Mujkanovic, krigare i lightcontact
Inte nog med det, faktum är att ingen av de våra gjorde en dålig match. Det var faktiskt motståndet som var i absoluta världsklass. Ibland behöver man ta sig en minut eller två och reflektera och det är det jag kommer fram till när jag minns gårdagen.
Elin Eriksson instrueras av Hayes Jemide och Håkan Ozan
Dessvärre kvarstår faktum att endast tre svenskar är kvar i turneringen i dagsläget. Caroline Ek, Malik Sellam och Sabrina Sedin Roskvist är de som går sina första matcher denna vecka. Således var gårdagens premiärdag en tung och mörk dag för svensk kickboxning. Ännu tyngre tycker jag det är på grund av att vissa verkligen gav allt och kunde ha gått bättre öde till mötes. Alla de svenska hjältarna hade jobbat hårt i månader, stått för sina egna kostnader, tränat och bantat frenetiskt bara för att komma hit och kämpa för sitt land i ett främmande land. Bara de gör dem till vinnare. Flera i den svenska truppen var här för att göra internationell debut. Emma Hell Löfgren tog sig an ryskan Yulia Kuznetsova. Löfgren må ha kommit dit som debutant. Men sett till matchen där hon varvade bra slag- och sparkkombinationer med ett stort hjärta, såg hon ut att ha gjort det här längre. Det är sällan idrottare kan leverera när de bör i internationella sammanhang. Nerverna brukar svika. Löfgren har nerver av stål och kommer att bli ett hårt stycke att räkna med i kommande mästerskap.
En del av truppen i Azerbaijan
Nära till tårar
Ja, det var nära till tårar vid flertalet tillfällen. Stämningen som rådde när onsdagen hade kommit till ända var tuff att bemöta men vi gjorde det som en enhet som inte kan brytas ned. Jag fick se hur coacherna Hayes Jemide och Tony Berglund gång på gång stötta sina idrottare genom vått och torrt. Metodiskt och kärleksfullt lindade de händer, tog på dem skydden och talade till sina krigare och gav dem mod. De gav dem modet att gå in där och prestera. Alla krigare förlorade till slut under onsdagen men väl på bussen var de stärkta av det stöd de hade fått från coacherna, ordförandet Håkan Ozan och samtliga tävlande. Farzad Rangrazian gjorde, precis som Emma Hell Löfgren, internationell debut. Rangrazian är en man som i över tre månader kämpat och slitet med livet. Han har kombinerat udda tider på jobbet för att sedan gå upp tidigt och springa backe för att därefter gå till jobbet. Efter ett långt jobbpass har det handlat om ett eller två pass träning. Den kampen inför mästerskapen gör honom till en vinnare i mina ögon. Han fick ta sig an turken Ismail Inci som är högt rankad Sanshou och kickboxningsfighter. Turken var metodisk och lyckades plocka tidiga poäng och dessvärre blev detta Rangrazians fall. Med en avig sanshoustil såg turken till att undvika svenskens lowkicks och besvara med sina egna. Sista delen av matchen tillhörde Rangrazian som var pådrivaren. Med bra slag- och sparkkombinationer chockade han turken gång på gång. Rangrazians resa har endast börjat och han är därmed en erfarenhet rikare. En erfarenhet som bara är positivt för hans del. Men för kommande motståndare är Rangrazians förlust ett varningstecken.
Farzad Rangrazian visar vägen.
Han förlorade med fanan i topp. Och någon måste betala för denna förlust. Den räkningen kommer kommande motståndare att få ta hand om. Och vi på förbundet är säkra på att Rangrazian kommer att inkassera. När vi väl satt där och Rangrazian fick smälta förlusten hade han ett hoppfullt leende på läpparna, med ledsna ögon men med internationell debut som ingen kan ta ifrån honom.
Rangrazian låter turken Inci känna av en bra kroppsspark
Rangrazian har fått smeknamnet ”Need for speed” av sina träningskamrater. Och hans kommande motståndare kommer att behöva ett behov av fart för att hantera den stormen som Rangrazian symboliserar.
Nils ”En god vän” Widlund
Jag har på senare tid fått umgås mer och mer med denna atlet. Jag kan med handen på hjärtat säga att den här killen är bland de snällaste och ödmjukaste personer jag känner till. Han bjuder på sig själv, är sig själv och ser till att prestera. Men när han inte tävlade under gårdagen var han ett otroligt stöd för sina medkamrater i landslaget. Väl inne i ringen blir han en annan person. En maskin som är där i egenskap av förgöraren.
Han läser av motståndaren och förintar deras strategi. Det gick nästan hela vägen under onsdagen. Widlund var (tillsammans med Thomas Heiderup) den ende som vann sin premiärmatch. Första hindret i vägen för Widlunds del var Maciej Dominczak. Widlund plockade poäng efter poäng och slog en mycket meriterad motståndare via 3-0. I den andra matchen för dagen för den laddade Widlund tog det däremot stopp. För motståndet stod ukrainaren Volodymyr Demechuk.
Nils Widlund bestraffar Demechuk med en höger
En motståndare som har en stil som påminner mycket om Widlund, det vill säga snabba kombinationer och kontringar. Det som skulle visa sig vara Widlunds akilleshäl var det faktum att Demechuk var southpaw. Widlund hade svårt att få till det i sina slagserier. Han lyckades golva ukrainaren en gång men det räckte inte till, trots att ukrainaren fick en räkning. Demechuk var den mer metodiske för kvällen och plockade fler poäng och vann.
Trötter men glad Keyvan (även om det inte syns på bilden). PR- och sponsoransvarig för Svenska Kickboxningslandslaget och skribent för Fightplay.
Arbetet med Europeiska Mästerskapen i Kickboxning i Azerbaijan fortsätter. Arbetet är inspirerande. Vi är på plats i Baku. En stad med många olika sidor. Modern men gammal. Under uppbyggnad men ändå glömd. Jag älskar kampsport. Jag älskar kampsporen för de upplevelser som den erbjuder mig, för den broderliga och systerliga kärlek jag ser. För den kamp som dessa atleter ger sig in på är hjärnan och hjärtats kamp. Inga muskler kan bryta ner dessa individer. Sky is the limit.
Keyvan rapporterar från Baku, Azerbaijan
Foto: Keyvan Zarea-Ganji
Resultaten:
Klass: Lowkick
Åttondelsfinal -63,5 kg:
Macijej Dominczak, Polen vs Nils Widlund: 0-3
Kvartsfinal -60 kg:
Severine Guilpin, Frankrike vs Elin Eriksson: 2-1
Kvartsfinal -60 kg:
Farzad Rangrazian vs Ismail Inci, Turkiet: 1-2
Semifinal -63,5:
Nils Widlund vs Volodymyr Demechuk: 0-3
—
Klass: K1
Kvartsfinal -52 kg:
Therese Gunnarsson vs Yulia Elskaya, Ryssland: 1-2
Kvartsfinal -60 kg:
Yuliya Kuznetsova, Ryssland vs Emma Hell Löfgren: 2-1
Kvartsfinal -63,5 kg:
Sreteh Miletic, Serbien vs Mohammad Hassan Al-Najib: 2-1
—
Klass: Light contact
Åttondelsfinal -79 kg:
Volkan Karaduman, Turkiet vs Adnan Mujkanovic: 3-0
Åttondelsfinal +94 kg:
Johan Narvefors vs Tomislav Cikotic, Kroatien: 0-3
Åttondelsfinal -60 kg:
Janina Geissbühler, Schweiz vs Sara Svensson: 3-0
Åttondelsfinal -57 kg:
Lahwinder Sing Athwal, Storbritannien vs Thomas Hejderup: 0-3
Åttondelsfinal -69 kg:
David Demian Schaerer, Schweiz vs Marcus Olsson: 3-0
Kvartsfinal – 55 kg:
Monika Molnar, Ungern vs Kristin Skante: 3-0
Kvartsfinal -57 kg:
Thomas Hejderup vs Maxim Aysin, Ryssland: 0-3
Jag hade tänkt uppdatera igår i stridens hetta men IT’n i Azerbadjan är ungefär lika bra som din mormor i UFC. Igår var en väldigt händelserik dag. Jag gick först ut av alla i svenska landslaget och matchen skulle börja 10.30 lokal tid. Jag började värma upp när det skulle vara 40 minuter tills min match, men bara efter 15 min slängdes jag in i ringen på
grund av diverse WO och KO och stod öga mot öga mot polacken. Jag hade spanat på honom kvällen innan via youtube
där jag sett att han var en otroligt aggresiv fighter och slogs vilt. Perfekt, då kommer kontringarna sitta.
Halvan värmer upp med helan.
Jag avvaktade därför i början av matchen, beredd för att avlossa mina kontringssparkar men polacken var inte alls så aggresiv som jag hade väntat mig. Vi började duellera och han hade bra boxning men jag var snabbare. Jag plockade bra poäng och ledde klart efter första ronden.
I andra ronden får han in en klockren höger på mig som får mig att bli groggy. Jag red ut stormen men han hade plockat in lite på min ledning.
Fokus inför tredje ronden!
I tredje ronden är jag varm i kläderna och jag får mathen dit jag vill ha den. Jag sätter en fin vänsterspark i huvudet som knockar polacken, men han lyckas komma upp på en 8-räkning. Han är riktigt groggy och jag får in ett par hårda slag men han lyckas stå på benen tiden ut. Poängseger till mig.
Med Håkan Ozan och Hayes Jemide efter att ha smiskat polack!
Jag trodde att min nästa match, kvartsfinalen skulle gå dagen efter med det visade sig att jag skulle gå
redan samma dag. Det vara bara att försöka ladda om batterierna för att ta sig an Ukrainaren Volodymyr Demehuk.
Det var resultatmässigt nattsvart dag för det svenska landslaget. Vi hade tuff lottning och mötte bland
de bästa nationerna direkt och alla åkte ut. Farzad mötte en turk som jag mötte i Sanshou EM finalen i Warzawa 2008.
Han förlorade men gjorde en kanonmatch. Emma mötte en ryska som jag tyckte hon vann, men tyvärr är det svårt att
vinna mot ryssar och andra toppnationer om man inte knockar eller övertygar totalt. För mer matchreferat så har Keyvan gjort ett stort inlägg här på Fightplay.
Taktiksurr före match!
Det var dags för min kvartsfinal.
När matchen började märkte jag att han var southpaw. Jag gick in precis som vanligt, det som alltid funkar och
ger poäng, främre lowkick följt av slag, följt av spark.
När han nu stod southpaw hade han lätt för att flytta bak benet och kontra direkt med lowkick.
Han var dessutom lika snabb som mig. Min taktik funkade inte och han plockade många sparkpoäng via kontring.
och ledde efter första ronden. Dock fick jag in ett par tunga träffar och han blödde ganska duktigt från näsan.
Hans snabba lowkicks var jobbiga när de kom från "fel stance"...
Hayes och Håkan bad mig i rondvilan att höjja sparkarna mot mittsektion istället, det skulle han inte hinna flytta undan.
Taktiken funkade och jag började ta igen poäng och jag lyckades även sänka honom med min kroppssparksspecialare.
Trodde ett tag att han inte skulle komma upp men efter en 8-räkning ställde han sig upp.
Jag tyckte jag började styra matchen mer och mer men domarna var snåla med poängen mot mig och han ledde även i sista ronden (coacherna/publiken ser vem som leder via bildskärmar).
Försökte verkligen sänka honom...
När det var 30sek kvar skriker Hayes ”Nu måste du sänka honom!”
Jag går in hänsynslöst och öser på slag och sätter en riktigt fin höger, han famlar in i ringrepen och försöker hålla tag i mig.
Han är riktigt groggy och kan knappt stå upp. Jag får in fler slag men han går aldrig ner den sega ukrainaren utan jag får se mig besegrad. Jag är så sjukt besviken och sur på mig själv för att jag inte kunde läsa honom och byta taktik tidigare i matchen.
Han fick alldeles för många gratispoäng i början av matchen och även fast jag var det som gjorde all skada, en nedslagning i andra ronden och fick honom ur balans i tredje så är det bara träffar som räknas, inte räkning/nedslagning/aggresivitet/tyngd i tekniker.
Southpaw och lika snabb som mig – det var något nytt! Tyvärr lyckades jag inte behärska en ny ”stil” idag.
Det är sånt här man behöver träna på, att möta tufft internationellt motstånd med olika egenskaper så att man vet hur man ska hantera olika förmågor.
Jag var väldigt nere och deppig efter matchen. Jag hatar att förlora. Jag är verkligen bra tränad och jag trodde verkligen jag skulle kunna vinna. Men shit happens. Jag tillät mig själv att vara nere ett par timmar men är nu glad lax igen.
Jag ser framåt istället och tar lärdom av förlusten. I’ll be back!
Det är inte den muntraste gruppen människor som man åker med när folk går ner i vikt.
Vi mellanlandade i istanbull där vi mötte upp övriga landslaget som kommer från danmarkstrakten (eller skåne kanske det heter) och var sedan sent på kvällen framme i Baku, Azerbadjans huvudstad.
På flygplatsen kom en Azerbadjanare fram till mig, min motståndare från Swedish Open tidigare i år. En sanshoufighter, som inte har något med EM i Kickboxning att göra. Vad är oddsen på att träffa honom, som är den enda Azerbadjanare jag känner till?! Väldigt trevlig kille.
Hotellet vi bor på är faktiskt över förväntan - snygg inredning, högt i tak 42tums platt-tv.
Jag bor i samma rum som min SS-kollega Farzad och Keyvan, vår journalist. Keyvan gjorde såklart ett rookie-mistake som kom in sist i rummet och fick en liten extrasäng medan jag och Farzad har varsin exotisk zebrasäng!
Smita först, det är så vi jobbar...
Eftersom klockan var två på natten när vi kom till hotellet och invägningen var klockan 9 på morgonen så det var snabbt i säng som gällde. Sju på morgonen väckte jag Farzad och började knacka dörr hos landslagskollegorna för att få tag i ett badkar, då vi bara hade dusch i vårt rum. En trött Håkan Ozan, ordförande i förbundet bjöd in oss tills hans badrum där vi tappade upp vatten på högsta värme. Ett kg skulle både jag och Farzad klippa.
Hayes kom in efter ett tag och skrek "Fortsätt gå ner i vikt, fortsätt, fortsätt, fortsätt!!"
Efter en timme då vi badat i 10 minuters-omgångar och under ”vilan” haft på oss morgonrock och handdukar och ”byggt” en bastu med att sätta en hårtork under ”tältet”, för att fortsätta svettas, var vi nere på rätt vikt.
Invägningen var ganska ostrukturerad men vi fick till slut ställa oss på vågen. Jag vägde in på exakt 63,5 kg och fick sedan njuta av en iskall vatten som kroppen sög åt sig som en svamp!
Ser lite tunn ut om man jämför med 3v sedan!
Min bild av Azerbadjan hittils är att det känns lite som en blandning mellan Egypten och Turkiet om jag ser till mina egna erfarenheter. De vill gärna blåsa en när det gäller taxi och att köpa frukt, men det är varmt och det verkar vara rätt fint här! Har dock bara strosat omkring lite runt hotellet men vi ska in till stan nu och kika runt!
Utan moln hade ju detta varit ett paradis! Ska ta ett dopp i havet senare i veckan...
Läkarundersökning och lottning imorgon och matcherna drar igång på onsdag. Internet på hotellet e riktigt kass men det går att surfa ibland och hoppas kunna uppdatera lite varje dag i alla fall!
Tack för alla lycka till jag fått!
I ett tidigare inlägg skrev jag om fördomar mot kampsport och personers reaktioner på att man utövar och tävlar i kampsport.
Mina kollegor jag jobbar med idag har aldrig varit särskilt negativa till kampsport, men de har varit dåligt insatta, förutom min chef som är gammal jujutsu-utövare. Nu när EM närmar sig och ledighetsansökan har trillat in, proteindrinkarna dricks oftare och oftare i fikarummet och min frånvaro-information på utsidan av mitt rum ”Borta 18-22 oktober, EM i kickboxning i Azerbadjan” (som ganska snabbt ändrades till ”EM i cheerleading” av någon kollega) , så snackas det mer om vad jag egentligen håller på med vid sidan av jobbet.
Nu har flera kollegor bett att få se klipp från youtube, som de med skräckblandad förtjusning kikat på. De har frågat och fått förklarat skillnaden mellan de sporter jag tävlar i; Sanshou, Kickboxning, K-1 och Thaiboxning. De frågar om hur jag lägger upp träning & kost, hur det känns att stå i ringen med mera med mera.
Idag kom min pratglade kollega Marcus fram med en bok till mig.
På boken stod det ”Sun Tzu – The Art Of War”
Marcus har under hela veckan försökte ge mig tips på hur jag ska göra i ringen för att kunna psyka motståndare. En del mindre bra tips och en hel del värdelösa. Idag kom han med tips, från boken, som man faktiskt använder inom fightingen.
Han hade börjat bläddra i boken och visa mig denna del som han tyckte jag skulle ta till mig:
Elemental Tactics
All warfare is based on deception. Hence, when able to attack, we must seem unable; when using our forces, we must seem inactive; when we are near, we must make the enemy belive that we are away; when far away, we must make him believe we are near. Hold out baits to entice the enemy. Feign disorder, and crush him.
Den här taktiken skapades för 2000 år sedan av kineserna och jag känner igen sättet att ”kriga” på.
T.ex om man ska sätta första attacken i en slag/spark-kombo så är det störst sannolikhet att man sätter attacken om den kommer snabbt och explosivt från ett avslappnat ickeattack-läge, gärna från en distans där inte personen förväntar sig att man kommer/når med en attack.
Ett bra exempel är Alexander Gustavssons knock-vinst i UFC där slaget som sänker motståndaren kommer från ett avslappnat och oväntat läge – Hence, when able to attack, we must seem unable.
Att lura med en teknik och göra en annan är något jag jobbar mycket med för att få poäng i fightingen.
T.ex att slå ett slag för att distrahera & få personen att hålla bra guard i huvudhöjd samt få skymd sikt, samtidigt som man direkt efter slaget levererar en lowkick -
Har inte hunnit läsa igenom mer men jag kanske får nya tips genom boken på hur jag kan lägga upp fightingstrategin nere i Azerbadjan. Kul att mina kollegor börjar intressera sig och förstå. Om kampsport bara kunde få mer draghjälp av media skulle hela Sveriges befolkning förstå!
Nu är det endast tre dagar kvar till avresa och jag avverkade mitt sista intervallpass imorse på crosstrainern och
jag körde mitt sista hårda kampsportspass med Hayes nu ikväll.
Hayes hade med sig lite grejer från butiken (budo&fitness) till oss som åker iväg, han är så omtänksam, vår snälla barbapappa! Jag fick också massa nya snygga kläder från min sponsor Fighter, som ni kommer få se bilder på under resan till Azerbadjan.
Fightbibeln?
Södermalms Shaolins representanter i EM i Kickboxning; Emma, jag, Hayes och Farzad (vi står på kuddar för att Hayes inte ska se så stor ut!)
Jag har enligt plan nu gått ner 2,5kg denna vecka, då jag dragit ner på kolhydrater, ätit mer regelbundet samt tränat mer förbränning. Nu är det 1,5kg kvar och på avresedagen ska jag ligga endast 1kg över för att vänja kroppen att ligga nere runt 64kg, då det är invägning varje matchdag där jag ska klara 63,5kg.
Det är så skönt att inte kunna ha tankar som ”jag borde ha tränat mer på detta, eller gjort mer såhär osv.”.
Jag har svårt att tänka mig ett bättre sätt att förbereda sig med tanke på mina förutsättningar.
Alla bitar e på plats och jag saknar bara en bit i pusslet.
Jag har tävlat i större internationella sammanhang sedan 2006 och det var också då jag började träna mer seriöst. Träningen blir effektivare, mer medveten och hårdare för varje år. Jag brukar efter 6 veckors hårdträning drabbas av en motivationsdipp, där jag blir trött på att träna hårt varje dag. Men jag håller ut och tränar på ändå.
Den här gången är det annorlunda. Jag är energisk och positiv inför varje pass och längtar efter träningen när jag jobbar eller är hemma. Som jag ibland känt förut så släpar jag inte fötterna och har inte ”gam-nacke” på väg till crosstrainern. Jag är på god väg in min bästa form jag någonsin haft och jag känner mig väldigt självsäker och tror på mitt ”game”, därmed är också den mentala biten vass.
Jag hoppas denna känsla avspeglas i min prestation nere i Azerbadjan och att jag åker hem med ett nytt guldigt halsband att schteka omkring i!
Veckans träning har gått väldigt bra och vi har fortsatt vårt knock-krig på träningen. Yonas fick in en smäll på mig i torsdags vilket resulterade i en blåtira som jag försökte dölja under ett kundmöte i fredags. Som tur var frågade inte kunderna om vad som hade hänt för min planerade lögn om att jag gått in i ett träd hade nog inte lurat någon.
Kör gym varje onsdagkväll med min polare Tony där vi jobbar basövningar och bålstabilitet. Alltid lika roligt att köra med Tony. Vi gymmar på bra men vi är rätt duktiga på att sitta och snacka skit också!
@ Balance efter ett hårt pass!
Skönt med helg. Igår var vi fem grabbar hemma hos mig och kollade på stepbrothers. Den är så sjukt rolig. Tåls att ses flera gånger – 5 av 5 lowkicks! Jag spöade sedan en polare på både bilspel och UFC 2010 på X-box. Jag mår så bra att vinna och så fruktansvärt dåligt av att förlora. Vinsten gjorde att jag somnade med ett leende på läpparna.
Gick upp tidigt imorse för att skutta över till klubben där jag tog emot 17 glada tjejer. Möhippa på g och tjejerna hade värmt upp med lite champagne. Jag körde ett pass med dem i en timme där de, trots alkoholintaget, skötte sig riktigt bra och blev små ninjor efter 60 svettiga minuter. Det hela avslutades med att jag sparrades med ”bruden”. Hon hade thaiboxningsbakgrund och hade väldigt fin teknik och sparkade som en häst! Min tanke var: Hon får inte knocka mig, inte framför 16 andra brudar, får inte.
Jag skulle aldirg lärt henne mina knep!
Efter att vinkat adjö till tjejerna var det dags för mig att hålla i Sanshou-passet. Vi var en liten grupp på 10 pers som hade kämpat sig ner till lokalerna på blekingegatan för att helgslåss.
Vi körde sparringövningar hela passet och avslutade med fys-träning. Både positivt och negativt att vi tävlar i så många olika stilar på klubben. Under passet idag hade vi tre personer som ska tävla inom ett par veckor men alla tre i olika regler; K-1 regler, Kickboxning med lowkicks och Sanshou. Men man kan se det lite som att vår styrka är vår svaghet och vice versa. Vi kan ta med de bästa från olika regler om implementera i andra regelsystem men samtidigt är det svårt att undvika sånt som sitter i ryggmärgen, som kan vara regelbrott i ett tävlingssystem.
En liten men motiverad skara.
Efter passet blev det backträning i vitabergsparken. Trodde ett tag att jag skulle köra solo men Steven från klubben blev min wingman. Perfekta väderförhållanden gjorde att man fick en extra boost och det kändes betydligt mycket bättre än förra veckan. Jag passade på att halvsova i solen i parken efteråt.
Det här är livet...
Imorgon väntar en mycket mycket prestigefylld tävling.
Mer om dett i nästa inlägg. Är lite oroad över att jag inte ska vinna. Men…
”Att oroa sig gör aldrig morgondagen lättare, det gör det bara tristare idag”
Dynamix Fighting Sports bjuder in alla tjejer till Girls Only III.
Lägret arrangeras på Nacka Dojo den 29-31 oktober och är öppet för alla tjejer oavsett erfarenhet eller team.
De två första lägrena har varit mycket lyckade och haft deltagare från hela Europa.
Lägret vänder sig till alla tjejer som tränar grappling och är öppet för alla team och klubbar.
Instruktörer:
Shanti Abelha – brunbälte i BJJ och fighter i världsklass
Ida Hansson - brunbälte i BJJ och fighter i världsklass
Hanna Sillén – MMA stjärna med stora meriter som BJJ utövare och sanshou fighter.
Med andra ord fantastiska kvinnliga fighters som instruktörer. Lägret kostar endast 600 kr.
På fredagkvällen går de som vill på Superior Challenge på Hovet och hejar fram bla Hanna Sillén som sedan instruerar på Söndagen om allt är ok med henne efter matchen.
Du som vill gå med köper din biljett via ticnet.se (www.superiorchallenge.com)
Mera information om lägret finns på:
Anmälan görs via denna länk: http://www.dynamixfightingsports.com/2010/09/girls-only-iii-29-3110/
Dålig uppdatering från min sida.
Men det är helt enkelt så att jag får svårt att hitta tid till att blogga. Har knappt en minut över om dagarna om jag ska lyckas träna två pass, jobba heltid, laga/äta mat och samtidigt få den sömn som behövs. Nu fokuserar jag på att komma i toppform på de tre veckor som är kvar till äventyret i Azerbadjan. Drömmen vore egentligen att jobba halvtid och ha egen kock, men jag är tyvärr inte ekonomisk oberoende och vissa saker man skulle vilja hinna med får man helt enkelt skippa/skjuta upp.
I lördags kom en göteborgare vid namn Soran upp till stockholm.
Han vann Budoförbundets tävling där man bland annat vann ett privatpass med mig.
Hälsar på varandra i Södermalms Shaolins lokaler!
Surrar lite inför vårt privatpass!
Vi började med att snacka lite skit och jag frågade sedan om vad han tränade, hur länge han kört och vad hans mål är med kampsporten.
Jag fick då en ganska bra bild av honom och kunde anpassa passet lite efter vad jag fått höra.
Soran var en väldigt ödmjuk kille som hade tränat Kickboxning på GBG Kickboxning i två år.
Hans mål är att komma igång med att tävla i Kickboxning inom en snar framtid och målet under passet var därför att ge honom de bästa tips om vad som funkar i en kickboxningsmatch.
Snackade mat under stretchen, precis som mig är han matälskare!
Soran goes roundhouse!
Jag gick också igenom lite grunder inom Sanshou så han skulle få en inblick i det jag brinner mest för här i livet. Det blev en del kast och takedowns. Tanken var att plantera Sanshou i gbg-området ;)
Soran lärde sig väldigt snabbt och hade en fin känsla. Han kommer bli en framgångsrik kampsportare om han lägger ner sin själ i träningen!
Den obligatoriska fightposen!
Passet ”bevakades” av ordförande i budoförbundet Stefan Stenudd, Mona Thun Lundkvist och Jonathan Broberg. De såg väldigt sugna ut på att träna och Mr Stenudd gjorde till och med plankan efter passet (tror den varade i ca 4 sek!).
Vi gick sedan helga gänget till adidas budostore, hälsade på lite folk och sparkade Keyvan i magen på ”slag”-mätaren. Sorry Keyvan!
Lite senare gick vi samma crew till Jimmys steakhouse för att käka middag, som en del av priset till Soran.
Här blev det gott vin, oxfilé, scampi m.m. Stefan Stenudd är gammal krogrecensent och kyparen fick jobba hårt för att tillgodose Stefans önskemål.
Stefan lärde mig allt om hur man provar vin och vad man ska leta efter för smak i röda viner samtidigt som Mona och jonathan körde arga leken - De verkar ha väldigt roligt på budoförbundets kontor på ölandsgatan 42!
Efter den trevliga middagen var det dags att ta adjö av Soran och förbundsrepresentanterna.
Soran skulle vidare ut och göra sthlm, rum på Clarion Hotel ingick i priset i tävlingen.
Synd att jag lagt ner festandet annars hade jag joinat!
Jag önskar Soran all lycka i sin kampsport och jag kommer våldgästa dig när jag har vägarna förbi gbg!
Träningen går riktigt bra just nu. Det har blivit två pass om dagen nu, vilket är optimalt för mig.
Jag är på väg in i min livs form och jag har fått ett otroligt lockande matcherbjudande. BIG FIGHT!
Jag avslöjar vad det är så fort jag vet att matchen är spikad…
Veckans tips blir att läsa igenom Musses hela blogg – en resa utan dig. Den är så vacker så man blir tårögd. Han skriver lite bra som Mats Nilsson. Det är en nyskapande blogg, det är en historia om en gammal kärlek. Musse är en människa full av kontraster!
http://enresautandig.blogg.se/index.html
”Att träna utan att tävla är som att dejta en snygg brud utan att hångla”
Oj oj oj… Väntar på Senna.. Tog hennes ”morgonträningsoskuld” förra veckan, dock kom hon 30min sent då jag nästan hade kört klart mitt pass, efter det har hon lämnat WO varje morgon. Så ikväll får hon sova över på soffan och sen sliter jag upp henne i morgon kl 06.20:) Jag har inte varit så mycket bättre själv med tanke på att jag har försökt mig på att köra yoga tre gånger den senaste veckan men inte kommit iväg en enda gång.
Nästa vecka…:)
Senna mår bra!
Har kört på ganska hårt med träningen förutom denna vecka då jag skadade ryggen och nacken. Fick 70kg landslagstränare på bröstkorgen. En kollega på Balance rätade till eländet så nu är det mycket bättre. Hunnit med en hel del morgonträningar, fys, backträning och till och med lite sparring på Pancrase vilket var kul o otroligt jobbigt då de kör 3min och vi är vana vid våra 2:)
Hade tänkt och tävla den 25 september men på grund av jobb får jag avstå :( Surt sa räven!
Bjuder på ett klipp från ett av Sanshou passen på klubben, Hammarby och fys på Balance. Kan säga att man inte är speciellt poppis när man ockuperar 3 stänger. Men ibland får man vara ego!
Tack & Hej! /Maria Elin ”Odjuret” Olsson
Yo! Haft en liten fusk-helg med min diet men hela veckan har jag kört hårt fan! Agim fyllde 30 i helgen så det blev lite fest där med familjen och Läs mer →
Hey! I came to New York a week ago and have been enjoying myself here for the first couple of days but this week I met up with my friend Läs mer →
En otroligt bra övning som jag körde på slutet av boxklassen idag var ”spiderman”. Jag lät två av mina deltagare demonstrera övningen efter klassen för min kamera. Denna övning sätter Läs mer →
Jag har under några gjort maxlyft… tycker egentligen inte det passar min kropp då skaderisken är ganska hög men det är kul att se vart man står och dessutom går Läs mer →
Men tyvärr så lämnade motståndet återbud och här sitter jag frustrerad. Förlusten på SM sved in i själen och till helgen ville jag visa att jag är så grymt mycket bättre Läs mer →
