Inspirerad av David Bielkhedens vassa blogginlägg bestämde jag mig för att skriva en krönika om vad mina erfarenheter från de olika svenska sajterna bland annat lett mig fram till.

I min bok går jag igenom historiken kring alla större svenska MMA-relaterade sajter och det med start från Asgardmma som rätt få antingen känner till/minns idag? Vidare så går jag in på historiken hos de olika sidorna, den ibland missvisande statistiken och annan problematik. Men jag lägger ändå mest tid på att ta upp vad sajterna faktiskt åstadkommit och det är viktigt att inte glömma att mycket bra och spännande material producerats.

Fightplay.tv, MMAnytt.se, Kimura.se, Fightermag (både tidningen och sajten) och MMAviking.com  har alla gjort ett otroligt jobb med svensk MMA. Det är inget som någon egentligen kan säga emot. Alla sidor har på sitt sätt varit ett stöd för att sprida sporten i Norden. Alla sidor har satt en, förhållandevis, hög ribba som hela tiden höjs. Om man tittar på frekvensen på sidorna så är det verkligen inte så att sidorna drivs av latmaskar – den saken är säker!

Bloggar

Genom bloggar på sajterna har fighters kommit till tals och det har varit en möjlighet för dem att bli kändare och även för sajterna att växa. Många gånger har tyvärr fighters inte tagit hand om sina bloggar nämnvärt. Det finns undantag som Jycken, Mats Nilsson, Rami Aziz, Michael Höjermark och inte minst David Bielkheden. Det finns förstås många fler andra duktiga bloggare på de olika sidorna det vill jag understryka, men som med det mesta så blir det jobbigt att hålla uppe en hög frekvens i längden.

Vissa fighters har valt att skapa egna hemsidor istället för att ha sina bloggar på våra sajter. Alexander Gustafsson, Mats Nilsson, Jycken (som förvisso också bloggar samtidigt på Kimura) och Tor Troeng är några av de som prövat lyckan på egna sidor. Även Reza och Hamid Corassani har haft egna hemsidor med bloggar.

Bättre och bättre dag för dag

Jag har en helt unik inblick i MMAnytt.se, Kimura.se och Fightplay.tv då jag varit inblandad i alla tre sidor som chefredaktör eller liknande. Min bild är att sajterna trots allt blir bättre och bättre hela tiden och faktiskt får mer utrymme. Numera har alla de stora sajterna möjlighet att täcka UFC-galorna, åker på de flesta svenska galorna, samarbetar med 90 % av de svenska galorna och är en del i det svenska MMA-undret helt enkelt. Jag vill passa på att ge tummen upp till alla sajterna när det kommer till engagemang och vilja.

Skit under naglarna

Ja, sidorna har god vilja och kämpar på året runt. Det är imponerande och detta av till 90 % folk som mig själv som lärt mig det mesta under resans gång. Detta med att många inte är journalister i dess vanliga bemärkelse innebär en del problem och dessa syns ibland tydligt.

Just nu har de flesta sajterna exklusiva dealar med bettingbolag som gör att objektivitet inte kan säkerställas. Det är förstås en stor nyhet att vi fick en MMA Panel i Sverige (oavsett vad man tycker om den) och även stort att Reza Madadi får en proffsig dokumentär (In it to win it) gjord om sig på en nivå som aldrig nåtts i Sverige (produktionsmässigt) tidigare. Listan kan göras längre med häftiga saker som gjorts av sajterna och som också görs. Jag skrev i förrgår en exklusiv nyhet om tittarsiffrorna inom Sverige för UFC Stockholm exempelvis.  MEN…

Vart jag vill komma? Jo, dessa olika unika nyheter eller produktioner sprids inte av alla sajterna av olika anledningar. En pratshow som uppenbart är skapat av en aktör skulle kanske kännas konstigt att se på en annan sajt? Aftonbladet tenderar inte att visa Expressens videor så är det såklart. Men hur är det när ett produktionsbolag (Carnivale Pictures) gör en dokumentär i Sverige sponsrad av ett bettingbolag? Jo, sidornas exklusiva dealar med bettingbolag gör att exempelvis Kimura.se inte kan visa dokumentären om Reza (som till 99 % säkerhet nu också lämnar den sidan för att blogga på annan plats). Samma sak gäller även andra sajter i andra sammanhang.

Ibland är detta inget större problem, men nu är det ju så att program och nyheter från utlandet visas/skrivs om av alla och det kanske mest märkliga är när exklusiva nyheter inom Sverige ignoreras av sajterna. Tittarsiffrorna för UFC Stockholm inom Sverige är förstås ett lysande exempel. Jag minns hur Kimura älskade när jag kom med nyheterna om tittarsiffror och MMAnytt.se brukar rapportera om tittarsiffror ibland från USA. Inte heller MMA Viking eller Fightermag har skrivit om tittarsiffrorna i skrivande stund. När det gäller Fightermag så har nu den sidan, förvisso, gjort lite till sin grej att lägga upp grejer från alla sidor.

Jag vill lyfta ett varningens finger till alla sajter och det är att desto mer man snöar in på exklusiva dealar och hur mycket man än vill ignorera andra sajters existens så finns vi alla här. Många läser alla sajter och besökssiffrorna hos de tre stora sajterna skiljer sig i verkligheten inte speciellt mycket från varandra. De offentliga mätarna på sidorna har alltid varit undermåliga och det råder det inget snack om. Tittarsiffrorna i Sverige, besöksantalet på galorna och så vidare talar ett tydligt språk att sporten växer fort, men samtidigt att det är lång bit kvar att gå.

Stödja svensk MMA och fighters

Ilir Latifi fick gå en huvudmatch på UFC Stockholm. Alla insåg vilken möjlighet det här var. Hans första intervju där han tackade alla som stöttat honom ägde rum mitt i natten. Detta var en enorm nyhet och här fick man en första chans att se och höra vad Ilir själv sa. Vad gjorde nästan alla sajterna? Jo de rapporterade nyheten men lade inte upp videon med Ilir. Samtidigt lade en mängd utländska sajter upp videon och länkade till Ilirs blogg otroligt mycket. Ska vi ha en Expressen vs. Aftonbladet-stil i Sverige mellan sajterna? Måste det vara så i detta skede?

Konkurrens är nyttigt många gånger, men är det måhända så mycket konkurrens att omdömet och objektiviteten fördunklas ibland? Jag är rätt övertygad om att så är fallet tyvärr. Jag har själv hamnat i liknande situationer förr.

Sajterna stödjer förstås svensk MMA och även fighters, men när det inte sker för nära så sker det många gånger ändå utan speciellt mycket objektivitet.

August Wallén har flera gånger kritiserat mig och även kritiserat sajternas val att ha bloggare. Han är inte emot bloggare i sig utan när det blir ett urval. Jag kan där inte riktigt se något annat alternativ än det som är idag på de flesta sajterna då jag tror många sidor skulle drunkna om alla nybörjare fick chansen att ha en blogg som syns på de större sidornas huvudsidor. Fightermag har löst det med att alla får ha en blogg, men de highlightas bara minimalt på huvudsidan – av naturliga skäl.

Stödet av svensk MMA sker förstås genom att information om sporten och om dess utövare samt tävlingar, regler och så vidare lyfts. Det är inget snack om saken att sajterna har viljan att stödja svensk MMA, men det gör ändå att problem ändå finns.

Grym infrastruktur i MMA-Sverige

I Sverige ska vi vara glada att många människor lägger ner tid på MMA som det faktiskt är. Boxningen har inte ens i närheten av såhär många som skriver om den och det gäller faktiskt alla andra kampsporter likväl. Att vi har en handfull svenska sajter om MMA som skriver mycket och producerar en hel del är förstås fantastiskt.

Fansen är kanske inte bortskämda, men det finns lite för alla och sajterna nischar sig en aning mer för varje dag som går.

Kritiserade fighters

Att kritisera svenska fighters har alltid varit ett känsligt kaptitel och faktum är att det är och har varit ett problem i USA också. Det finns helt enkelt rätt få fighters på högsta nivån och när de kritiseras så får ofta journalisterna höra att de minsann inte har någon say so och borde hålla igen.

Det finns undantag förstås och ett sådant ägde rum nu när David Bielkheden blev dissad och så även Ilir Latifi. Påhopp av det slaget ska man givetvis svara upp mot och det gjorde David lysande. Fighters överlag är känsliga, det har jag fått erfara många gånger, men det finns också gånger då rena felaktigheter och lögner lyfts fram. Givetvis finns det också något som heter takt och ton. Att kritisera en svensk MMA-pionjär och hävda att psyket är svagt är att gå över gränsen.

Jag är helt för att MMA-journalister ska få skriva och säga att de inte är imponerade av en fighter eller en match, men det finns en gyllene gräns där. Återigen vill jag knyta ihop gränsöverskridelserna med att många på sajterna inte är utbildade utan egentligen först och främst fans. Man ska inte döma så hårt vill jag säga för nästa gång kanske det är jag som står framför arkebuserarnas gevärsmynningar. Samtidigt så är det på sin plats med att säga ifrån och det ska man också vara beredd på att ta som journalist.

Jag har fått höra alla möjliga ord om mig av fans och fighters. Första gången tänkte jag ”shit, han har ju rätt” och jag backade. Efter ett tag så insåg jag att jag kan sporten (vilket gäller många på alla sajterna) även om jag i en obeväpnad fight med svenska MMA-proffs givetvis får stryk. Detta gäller förstås också sportjournalister inom andra sporter. Inte många sportjournalister dribblar av Zlatan liksom. Den typen av attacker som idrottsmän gör mot sportjournalister är bara att låta rinna av. Samtidigt kan man inte alltid ta alla på allvar. Att bara gaffla och härja är hur lätt som helst. Att komma med sakliga argument (inte i efterhand utan när man säger något) är något annat. Återigen finns det också något som heter takt och ton. Tuffhet hos en journalist kan lätt uppfattas som uppblåsthet om man inte är saklig och kunnig.

Jag har aldrig kallat mig expert, men genom år av engagemang och år av fokus på sporten har andra kallat mig det. Rätt eller fel? Egentligen spelar det ingen roll. Är Greg Jackson en expert på MMA? Han har inte haft någon proffskarriär, men hyllas ändå som en av världens bästa tränare. Det jag vill komma till är inte att jämför mig med Greg alls, men att det finns olika aspekter av den här sporten.

I sportens början så var det alltid bäst att ha en fighter eller ex-fighter som kommentator, men det gäller förstås inte längre. Det finns jättebra och verbala fighters som passar som kommentatorer, men också många som inte gör det.

Barnsjukdomar

Alla MMA-sajter i Sverige har lidit av barnsjukdomar och gör det än idag ibland. Jag har som sagt en unik inblick i Sverige och det kan ingen ta ifrån mig. Snacket inom redaktionerna förändras säkert med mer erfarenhet, men faktum är att alla sidor har problem. Är det inte det att man kommer för nära sina bloggare (vilket inte enbart är ett problem utan kan öppna många dörrar också) så kan det vara det att man i sin ivriga konkurrensvilja missar nyheter som de andra lokala sajterna (för vi är alla lokala sajter) skriver om.

Återigen vill jag påpeka att jag lärt mig under tiden jag skrivit och jobbat med sajterna. I en vilja att vara sanningsenlig har det ibland blivit onyanserat. Detta är jag inte ensam om. Man måste våga kasta sig ut för stupet ibland. Våga kritisera mogulerna, reglerna, arrangörerna, galorna och även sig själv. När man dock kritiserar hårt så bör man ha kött på benen och med tanke på hur litet vårt land är och hur liten vår scens inre krets är så är det på plats med lite takt och ton också.

Framtiden

Nu börjar större företag komma in i MMA-scenen och sajterna utmejslar sina egna nischer mer tydligt. Yttre aktörer med kapital önskar knyta sajterna till sig och det är förstås bra för då kan fler jobba med det här, men det finns också en stor fara med det.

Sverige är ett litet land och det är ganska häftigt att vi har såhär många sajter som håller sig aktiva. Frågan är om de olika sajterna (inklusive Fightplay.tv) kommer öppna sig mer för att skapa saklig diskussion och spännande möten mellan sajterna? I viljan att hålla på sitt tror jag på allvar att vi alla går miste om riktigt häftiga samarbeten. Vi har alla vuxit samtidigt, vad någon än säger, och idag har vi ett antal sajter som har flera kompetenta och duktiga skribenter och reportrar.

Jag ser ljust på framtiden…