Det är söndag och Stockholm är riktigt slaskigt och det regnar ute. Det enda positiva med vädret är att det är lite varmare än på länge. Jag åker till Blå Skåpet vid Medborgarplatsen på Söder för att träffa Magnus ”Jycken” Cedenblad, tyvärr har Magnus fått sitta där i nästan en timme. Stressad till max kommer jag in på stället och inser direkt att det är för mycket folk och för mycket musik för att en inspelning av intervjun ska bli helt perfekt. Magnus ser mig komma in och skyndar sig fram. Många som väntat på något länge är otåliga och jag tänkte innan att han kanske skulle vara lite sur. Men killen som möter mig har Fedors lugn och surhet finns inte på kartan. Jag möts istället av ett stort leende. Magnus försöker förgäves beställa in något ”nyttigt”, men det enda dom kan erbjuda är vatten så det får det bli. Vi sätter oss ner och börjar snacka lite allmänt om mmanytt, om folk, om mma osv. Innan jag vet ordet av har det gått drygt en kvart. Jag hade hört innan att han var en trevlig person med mycket att säga, jag instämde redan innan intervjun ens började om att så var fallet.
Jag valde att spela in intervjun trots miljön och riktade mikrofonen främst mot Mange vars mörka och fylliga röst därmed låter så mycket mer än min. Men efter intervjun insåg jag att det skulle bli ett hästjobb att skriva av allt det han sagt och därför får ni leva med lite stök och bök i bakgrunden. Magnus hade allmänt svårt att sitta stil. Han rörde sig av och han och sparkade till bordet iaf fem gånger. Det går helt och hållet in i hans entusiastiska och sköna personlighet.
Han är verkligen en bra personlighet och det tror jag ni kommer hålla med om efter att ha lyssnat på intervjun. Han utstrålar glädje som får mig att tänka på den gamle legenden . Med den personligheten kändes det naturligt att vara lite ironiskt ibland i bilderna som lagts in till intervjun. När väl intervjun var klar fortsatte vi spontant att prata ett bra tag och det blev klart att vi kommer följa honom nu som fighter. Han blir en av de profiler vars karriärer vi följer mer noga. När han fightats snackar vi med honom osv. Magnus är enligt mig en fighter som bör få fler sponsorer. Han har verkligen det där som krävs för att bli en av de bästa, men också en kul personlighet. Så, om ni vill sponsra honom hör av er.
Efter hoppet kan ni lyssna på hela intervjun, läsa mer om hans bakgrund samt se när han sparras med Rashad Evans och se en rundvandring hos Greg Jackson…
Profil: Jycken
Magnus ”Jycken” Cedenblad är 27 år gammal och fyller snart 28. Han har en gedigen bakgrund som proffs med ett record på 4-3, men ett record som är missvisande. Han har även fightats som amatör (14-1). Han tränar stenhårt och det var ingen slump att han tillsammans med Musse fick bli dom två som representerade MMA-fighters i SVT:s debattprogram i höstas. Detta då Magnus verkligen är en god ambassadör för sporten och som person finns det inget som utstrålar något negativt.
Nyligen valde han att resa till Greg Jacksons camp i USA och det skulle visa sig vara en väldigt viktig resa. Han fick där sparras med GSP, Rashad Evans, Joe Stevensson, Jon Jones, Eliot Marshal, Joey Villasenor och många fler. Närmast väntar flera matcher i år och 2009 var ett riktigt bra år.
Intervjun
Uppdelad i fyra delar kan ni här följa med och höra en massa roliga och intressanta saker om MMA och om Manges resa till USA. Under intervjun följer en video där Mange sparras med Rashad Evans men också en video där Mange går runt och visar Greg Jacksons lokaler. För att se fler bilder och läsa mer om vad han skriver om sin resa kan ni kolla in hans blogg på Fightplay.se
Intervjun är totalt drygt 38 minuter lång, men såpass intressant att den är värd att lyssna på. Den ger en rejäl inblick.
Hej kära läsare (och tittare). Nedan följer en samling med diverse aktuella klipp som bör hålla er sysselsatta ett bra tag. Det blir mycket MMA och boxning och slutligen lite komedi med Quinton ”Rampage” Jackson.
Hamid Corassani har 8-2-0 och en no contest i fight record. I sin senaste match besegrade han på Battle of Bottnia. Nu kommer han att fightas i sin hemstad på The Zone FC.
Nedan följer en kort intervju gjord av Fighter Magazine (Vi beklagar ljudskillnaderna och den bristfälliga bild- & ljudkvaliteten, ny hårdvara på väg in…)
Fakta Namn: Farnam Mirzai Ålder: 24 Stad: Bangkok Bakgrund: Född i Sanandaj som ligger i kurdiska delen av Iran. Hans familj kom till Sverige när han var 5 år gammal (1990) på grund av kriget mellan Iran och Irak. Hans föräldrar, likt många andra iranier, flydde för att ge familjen en bättre framtid i ett land som Sverige. Farnam är uppvuxen i Linköping. Idrott: Thaiboxning Aktuell: Som den allra första västerlänningen i Sangmorakot Camp som producerat ett 20-tal mästare genom åren. Kommande fight: 24 januari på Rajadamnern Stadium.
Matchfacit:
Totalt 5 kick- och thaiboxningsmatcher som amatör, varav 3 vinster och 2 förluster.
Totalt 10 All Style Open matcher varav 7 vinster och 3 förluster.
25 proffsmatcher, 18 vinster varav 9 via knockout, 7 förluster.
***
Hur allt en gång började…
Farnam började spela fotboll vid sex års ålder och hade överhuvudtaget ett stort intresse för bollsporter i tidig ålder. Han berättar att passionen med sporterna var att det kunde uppstå tumult och folk gillade när det blev aggressivt. Just den tumultartade biten, aggressionerna var något som han själv också gillade.
Men han tyckte och kände att det var för händelsefattigt. Farnam säger:
”Jag vill ju slå och sparka! Jag ville verkligen vinna mot mina motståndare. Jag ville ha en ”flawless victory” precis som i Mortal Kombat-spelen!”
Och det var vid 14 års ålder som allt tog fart. Farnam kunde inte hålla sig längre och började besöka den lokala karateklubben (i stadsområdet Ryd) för att titta på träningarna. Han säger sig minnas när tränarna som hade svart bälte sparrades i kyokushin med klassiska kumiteregler.
”Jag blev kär av att se spakarna i huvudhöjd! Jag blev också helt fascinerad av alla andra tekniker som avlossades explosivt och snabbt. Det var då jag för första gången fick se sådant med egna ögon. Hittills hade jag ju bara sett det på tv.”
Farnam fortsätter:
”Jag tog snabbt reda på att jag fick börja träna. Jag var bara 14 år gammal men till min stora förvåning sa de att det var okej. Vi fick börja träna med vuxengruppen. Att träna med vuxna när man var 14 kändes ju helt klart. Det var vuxna män mot oss småttingar. Vi var ju ganska taniga o späda små flyktingbarn fortfarande på den tiden.”
Så det var kärlek vid första ögonkastet. Ett möte som det gnistrade om när Farnam mötte thaiboxningen.
”Jag har alltid haft ett intresse för thaiboxningen eftersom jag sett på ofantligt mycket på film, dag in och dag ut. Så kom dagen. Den dagen jag fick höra att det fanns både kick- och thaiboxning inne i centrala Linköping. Vid 17 års ålder beslöt jag mig. Jag började träna på Kampsportscentret i Linköping och det var ett av de bästa beslut jag tagit i mitt liv.”
Farnam om första minnet från tävlingssammanhang:
”Jag var 18 år gammal, nog den förste som ens gick fullkontaktsmatch i kickboxning utan lowkicks. Jag fick möta SM-trean i min första fight. Oj vad stryk jag fick…
Men mitt hjärta gav aldrig upp den fighten. På den tiden hade jag tyvärr inget att sätta upp mot den killen tekniskt sätt.”
Farnam var ändå glad över det faktum att han fått tävla. Under 17-20 års ålder kom han även i kontakt med thaiboxningen i sitt ursprungsland (Iran). Den iranska landslagstränaren bodde i Farnams iranska hemstad. Farnam berättar att det var precis där och då som han verkligen fick se riktig Muay Thai. De han tränade med i Iran hade tävlat borta i Thailand och den rutinen var viktig för Farnam.
Farnam berättar med glädje i rösten:
”Nu fick jag lära mig hur man skulle slå med armbågarna, knäna. Jag fick se klinchtekniker som jag kanske inte fått se annars. Det var när jag fick se nivån på dessa herrar som jag tänkte för mig själv: ”Jag måste till Thailand o lära mig”. Det var stor skillnad tekniskt sätt mellan det jag sett i Sverige i jämförelse med grabbarna från Iran som lärt sig det i Thailand. Dessutom hade de gått matcher i sportens ursprungsland. Jag kom hem till Sverige med drömmen och målet att det är till Thailand jag ska för att bli något.”
Farnam hade alltså fått vägledning, en viktig sådan för kanske resten av livet.
”Väl hemma i Sverige så bubblade det inom mig. Oj vilken känsla. Jag minns tydligt att jag nästan bara tänkte och drömde om en resa till Thailand. Jag väntade bara på att få avsluta gymnasiet. Sen lovade jag mig själv att jag skulle dra iväg och följa min dröm. Anledningen till att jag väntade var för mina föräldrars skull. Jag ville visa dem att jag kunde avsluta gymnasiet, de skulle inte känna att de har kommit till Sverige förgäves.”
Och så kom den dagen:
”Sommaren efter att jag tagit studenten (hade fyllt tjugo år) åkte jag iväg till Thailand! De ville att jag skulle hålla mig lugn, bort ifrån allt bråk (blev en del vid den tiden). De sa: sköt dig så betalar vi din resa till Thailand med alla boendekostnader upp till ett år. Jag var i himlen. Detta var ju min dröm! Jag var inställd på att börja jobba och spara pengar en lång tid för att kunna åka iväg. Mina föräldrar gav mig mitt livs chans.”
Nu har Farnam alltså skrivit på ett kontrakt med Sangmorakot Camp. Han förklarar hur ovanligt det är:
”I Bangkok är det inte ofta dom skriver kontrakt med utlänningar eftersom nivån här är väldigt hög. Men jag lyckades bli vald eftersom dom gillar min stil som fighter. De ser att jag försöker göra det på deras sätt istället för att bara rusa in som många västerlänningar ofta gör enligt deras erfarenhet.”
Jag påpekar att det måste vara en stor skillnad att bo där borta i Thailand jämfört med Sverige. Farnam håller med och börjar förklara:
”Visst är det så. Förmodligen blir jag kvar i Thailand en lång tid framöver på obestämd tid. Jag mår bättre här än i Sverige på grund av många orsaker. Det handlar om värmen, klimatet, hur man mottas av främlingar. Visst saknar jag familjen och mina vänner men den saknaden fungerar också som en drivkraft. Så länge jag mår bra stannar jag kvar här.”
Om de erfarenheter han har fått hittills säger han:
”I alla dessa år har jag rest och tävlat på olika ställen. Jag har fått träffa så många människor och fått större förståelse för livet. Därför kommer jag fortsätta följa min egen väg.”
Farnam har berättat en hel del för mig om sina äventyr borta i Thailand. Thaiboxaren har kämpat oförtrutet för att göra sig ett namn där borta och nu har det börjat ge resultat. Han har nu officiellt blivit den första västerlänningen som kommit med i Sangmorakotlaget, en bland alla thailändare. Det är ovanligt att västerlänningar får skriva kontrakt med ett gym på denna nivå. För att avsluta tar vi några frågor om det som är aktuellt.
K: Vad är det som hänt nu när du skrivit kontrakt då? F: Jag har fått mina två tränare som kommer se efter mig personligen. De kommer att göra mig redo för mina fighter. Utöver det finns det ett tränarteam på tio personer. Min tränar Toto är WBC mästare. Sedan har jag Tanachai som är även känd som Robocop som varit rankad i Lumpinee och Rajadamnern. Det finns gott om meriter på gymmet och jag känner mig i väldigt goda händer. Du ska veta att det glädjer mig att alla dessa år jag har lagt ner betalar av sig nu. Det är en fantastisk känsla att bli accepterad på det här sättet borta i Bangkok. Gymmet drivs och ägs av Lumpinee promotorn Jar Tui.
Så Farnam tränar dag in och dag ut med ett träningslag som redan satt igång matchförberedelser och bokningar åt honom. Han har redan fått två fighter bokade och den första äger rum kommande söndag, 24 januari.
K: Hur ser dina dagar ut då? F: Det är bara fullt ös med träningen här. Två pass om dagen, sex dagar i veckan. Jag vaknar 05:30 varje morgon för att sedan bege mig ut med resten av gänget på löprunda på bangkoks gator. Det är helt mörkt här vid den tiden ska du veta. Det känns galet. På den tiden jag brukade festa här, då avslutades kvällarna runt 06:00 på morgonen men nu är man ute o joggar den tiden.
—
Farnam Mirzai fortsätter på sin utstakade väg för att en dag nå toppen. För att en dag göra sig ett internationellt namn. Han är närmare det målet än någonsin.
Jag är glad att han stannade till på vägen för att berätta lite om sin historia och om det som komma skall.
Farnam Mirzai kommer att finnas tillgänglig för att besvara de frågor ni har kära läsare. Ni vet vad jag brukar uppmana till, ställ era frågor via kommentarfältet!
- Keyvan Zarea-Ganji för Fightplay.
Förord: Keyvan här gott folk. Jag har valt att introducera vår nya bloggare Daniel Johan MacKie genom att göra en intervju. Han har redan hunnit bli ett välkänt ansikte här på Fightplay då han presenterats i två tidigare inlägg.
Luta er bakåt, lär känna familjefadern som har siktet inställt på UFC.
—
K: DJ, berätta lite om dig själv till att börja med. DJ: Jag heter Daniel Johan Pearl Mackie och är en MMA-fighter. Jag är född i Karlstad. Min far är från USA och min mor är svensk. Vi flyttade till Linköping när jag var 5 år gammal och det var där, några år senare, som jag blev intresserad av kampsporter. Linköping är mitt riktiga hem.
Jag har två bröder som heter Max och en yngre bror som heter Michael, borta i Norge har jag två halvsystrar också. Jag är gift och har två barn.
K: Berätta om den fighter du är, vilken viktklass, styrkor och eventuella svagheter? DJ: Jag är nog en muay-thai fighter, det är den stilen jag har. Jag tempoväxlar, varvar aggressioner med ett inre lugn. Jag känner mig definitivt tryggast stående än på marken. Men jag jobbar för att förbättra min groundgame, vill vara allround. Min aktuella viktklass är 205 pounds (93 kilo). Men jag har funderat på att gå ner ytterligare en viktklass till 185 pounds (83 kilo).
K: Varför är du en fighter?Vad tilltalar dig? DJ: För att jag älskar det. Jag tycker själv jag är duktig på det, en naturlig fallenhet för det. Men det ska hållas inom idrottens ramar, inte ute på gatan. Det som fascinerar mig är när man står där ansikte mot ansikte med någon annan, instinkterna talar och det är man mot man. Det är spännande och roligt!
K: Vad har du för relation till USA? Din far är ju amerikan, när flyttade du till andra sidan Atlanten? DJ: Jag flyttade hit 2002 och innan dess var min far den enda länken till USA.
K: Vi går tillbaka i tiden DJ, hur kommer det sig att du började med kampsporter? DJ: Redan när jag var en liten parvel var jag mycket intresserad av ”fighting” du vet. Den första kampsporten jag började med var Kung Fu. Jag var elva år gammal och så nyfiken. Men träningen tog inte bara plats där utan jag och min bror tränade en hel del redan i den åldern för oss själva. Jag tjänade mycket på att faktiskt visa honom det jag kunde. Ett år senare började jag träna boxning i Linköping. Då tränade jag bland annat med min vän Naim Terbunja (läs: duktig proffsboxare som etablerat sig väl i USA). Oj, det var verkligen länge sen.
Jag fokuserade på boxningen i två år. Efter den tiden var det faktiskt återigen mycket träning med min bror och en kille som heter Farnam Mirzai (läs: Farnam är en thaiboxare från Sverige som flyttat till Thailand för att fokusera på thaiboxningen heltid).
Vi tre slogs mer eller mindre, det var faktiskt så, säger DJ och skrattar. Han fortsätter:
Farnam hade tillgång till en lokal i Linköping där där en grupp fighters samlades och gick upp mot varann. Lite av en Fight Club-grej varje helg. Men det hela sköttes på rätt sätt. Det var som sparring. Det bästa var att vi filmade vad vi gjorde där nere och kunde då återkomma till det vi spelat in och se vad vi behövde förändra eller förbättra i vårt fightgame.
K: Ok. Så allt började med Kung Fu, du fortsatte sedan med boxning. Nu sysslar du med MMA. Hur kom MMA in i ditt liv? DJ: Jag var 15 år gammal när jag började träna MMA. Jag hamnade väldigt ofta i bråk med nazister när jag var yngre. Många av mina vänner är utlänningar och kunde inte bara stå och titta på när de hamnade i trubbel eller fick stryk. Jag blev helt enkelt tvungen att förbättra på mina kunskaper för att inte hamna i underläge i sådana situationer.
K: Det här med Wand Fight Team då, hur upptäcktes du och kom med i dokusåpan Fighter Life? DJ: Wanderlei Silva hade satt ut en videoblog och min manager hade sett den. Managern bad mig titta och jag fick reda på att uttagningarna var 14 nov 2009. Jag kommer inte glömma den dagen för mitt barns födelsedag är den 13 november. Jag var tvungen att åka 12 november och missade hans födelsedag.
Jag var med uttagningen, de kollade vår teknik, hur vi sköt för nedtagningar, slagreaktion och allt möjligt. Det de tittade mest på var sparringen. Jag sparrades mot 3-4 killar och tills slut sa Wanderlei att jag var antagen. Det var en skön känsla att stå och sparras mitt framför UFC-fighterns ögon.
K: Vad är det som gäller nu? Vad är aktuellt? DJ: Wanderlei har sagt att han kan hjälpa mig att bygga upp en ordentlig karriär, allt som har med boendet i Las Vegas att göra till marknadsföring av mig som fighter. Jag kommer att träna heltid på Wand Fight Team och även jobba vid sidan om träningen. Målet är att inom ett år kunna fokusera bara på träningen och att inkomsten ska komma från matcher och sponsorer. Eventuellt gör jag min proffsdebut i mars månad. Jag berättar mer för alla läsare när jag vet exakt när och för vilken organisation det är.
K: När och varför skedde flytten till USA ursprungligen? DJ: Jag flyttade en månad innan jag fyllde 18. Hela grejen med nazisterna spårade ur. Just för att jag inte backade undan. De jagade mig varje helg. Jag personligen kunde hantera det men de började bete sig hotfullt mot min familj. Jag ville inte att min familj skulle få fler problem, droppen var när de bombade min mors bil…
K: Jag har hört att du har en militärutbildning i USA. Kan du berätta mer om det? DJ: Det är en del av armén. Jag har varit en del av National Guard i ett och ett halv år. National Guard är den största delen av den amerikanska styrkan som finns i Afghanistan och Irak. Den enhet jag är del av är bokad att åka till Afghanistan om två år. Blir det så att jag ska åka dit kommer jag bygga för att bli en tungviktare.
K: Vad gör du på fritiden då? DJ: Ja du, har jag ens någon fritid? Jag jobbar, tränar eller tar hand om ungarna. Men jag älskar mitt liv. Jag är tacksam för allt jag har. Det jobbiga är att nu när jag flyttar till Las Vegas kommer jag flytta ensam ifrån familjen. Förhoppningsvis kommer de kunna flytta till mig inom ett år. Det kommer att vara en period med många prövningar. Men du vet Keyvan, för att nå vissa mål måste man ibland göra uppoffringar i livet. Jag kommer att träffa familjen en till två gånger i månaden.
K: Jag är med på vad du säger. Berätta för dina läsare, vad har du för favoritmusik? Favoritmat? Favoritfighter? Förebilder? DJ: Jag tror inte jag har någon direkt favoritgenre. Jag lyssnar på det som låter bra i mina öron. Jag älskar pasta med nästan vad som helst. Det är gott vet du! Jag har flera favoritfighters. Den store favoriten är Wanderlei Silva. Men jag tycker om och stödjer David Bielkheden och Alexander Gustafsson också.
Min klara förebild är min far. Han är en stark människa. Tack vare att jag följt hans råd har saker och ting gått bra för mig. Sedan ser jag mycket upp till basketstjärnan Kobe Bryant, en idrottare som vet vad hårt arbete är.
K: Något du vill hälsa din nya publik här på Fightplay? DJ: Jag ser emot att låta er ta del av min karriär som fighter. Jag kommer även att berätta för er hur mina dagar ser ut med allt vad det innebär med familjeliv och vardagen. Välkommen till mitt liv!
—
Där har ni det gott folk, en presentation av vår nya bloggare.Vi välkomnar Daniel Johan MacKie till Fightplay och vill att ni tar tillfället i akt nu och ställer de frågor ni har via kommentarfältet! Det har varit ett sant nöje att ha timlånga samtal med DJ och sitta där sedan och gå vilse bland alla klipp han skickat.
Keyvan Zarea-Ganji för Fightplay
—
En dag i Daniel Johan MacKies liv:
—
Fightplay vs. Daniel Johan MacKie – det första mötet
Så var det dags för den utlovade minidokumentären om Daniel Johan MacKie och en dag i hans liv. Deltagaren i Wanderlei Silvas dokusåpa Fighter Life har tagit emot oss med öppna armar och på ett detaljerat och varmt sätt visar han oss hur han tar hand om familjen, träningen och allt annat som hör till en dag i hans liv.
Jag är ganska nöjd med resultatet trots det avstånd som funnits mellan mig och DJ inför detta samarbete. Ta er en titt, lär känna DJ och kommentera gärna och ställ frågor. Det är ännu mer på gång med denne fighter.
Redigering: Keyvan Zarea-Ganji
Filmning: DJ och de i hans närhet
—
En speciell hälsning till en kille vid namn Orod som kom fram när jag pratade i telefon vid Centralen och gav fina komplimanger för hur mycket han gillar rapporteringen och allt annat här på Fightplay. Det värmde!
Möt Daniel Johan MacKie – en fighter, en fader och en frisk svensk fläkt på andra sidan Atlanten
—
Wanderlei Silva och Daniel Johan MacKie
Förord: Under julhelgen har jag haft intressanta samtal med den svenska deltagaren i Wanderlei Silvas dokusåpa. Namnet på vår svenske kämpe är Daniel Johan MacKie och dokusåpan som han har deltagit i heter Fighter Life. Fighter Life är en dokusåpa som består av 14 deltagare samt Wanderlei Silvas egen team och kommer att sändas bland annat på Spike. Konceptet med Fighter Life är enligt de jag kontaktat bakom produktionen att (citat):
”…förbereda morgondagens fighters här och idag. Inga utslagningar. Vi utbildar dem på ett professionellt sätt.”
I denna första presentation kör vi några inledande frågor till Linköpingssonen så att ni får tillfälle att lära känna honom. Detta är första steget jag tar för att presentera DJ. Nästa del kommer att bestå av ett större reportage samt en film där vi följer DJ både hemma med familjen och träningen. Jag sitter och redigerar allt material och kan säga att han har gjort ett bra jobb med att sammanfatta sin dag. Det hela är inspelat exklusivt för Fightplay.
Under nedanstående frågor som DJ har besvarat ser ni också lite av det han spelat in innan jag kontaktade honom gällande intervju för Fightplay.
Mina kära läsare och tittare, hoppas julhelgen har behandlat er väl och att det nya året blir precis som ni hoppas på och förväntar er.
Gott nytt år!
—
Daniel Johan MacKie med en av sina käraste ägodelar
K: DJ, berätta lite om dig själv till att börja med. DJ: Jag heter Daniel Johan Pearl MacKie och är född i Karlstad. Jag är gift och har två barn. Jag jobbar som bilförsäljare. Min far är från USA och min mor är svensk. Vi flyttade till Linköping när jag var 5 år gammal och det var där, några år senare, som jag blev intresserad av kampsporter. Linköping är mitt hem vet du. Jag har två bröder som heter Max och en yngre bror som heter Michael. Just nu bor jag i Kalifornien och tränar på UTC, James Irvins gym. Men jag kommer snart att flytta till Las Vegas för att träna med Wand Fight Team på Wanderlei Silvas gym.
K: Vad har du för relation till USA? Din far är ju amerikan, när flyttade du till andra sidan Atlanten? DJ: Jag flyttade hit 2002 och innan dess var min far den enda länken till USA.
K: Vi går tillbaka i tiden DJ, hur kommer det sig att du började med kampsporter? DJ: Redan när jag var en liten parvel var jag mycket intresserad av ”fighting” du vet. Den första kampsporten jag började med var Kung Fu. Jag var elva år gammal och så nyfiken. Men träningen tog inte bara plats där utan jag och min bror tränade en hel del redan i den åldern för oss själva. Jag tjänade mycket på att faktiskt visa honom det jag kunde. Ett år senare började jag träna boxning i Linköping. Då tränade jag bland annat med min vän Naim Terbunja (läs: duktig proffsboxare som etablerat sig väl i USA). Oj, det var verkligen länge sen.
Jag fokuserade på boxningen i två år. Efter den tiden var det faktiskt återigen mycket träning med min bror och en kille som heter Farnam Mirzai (läs: Farnam är en thaiboxare från Sverige som flyttat till Thailand för att fokusera på thaiboxningen heltid).
Vi tre slogs mer eller mindre, det var faktiskt så, säger DJ och skrattar. Han fortsätter:
Farnam hade tillgång till en lokal i Linköping där där en grupp fighters samlades och gick upp mot varann. Lite av en Fight Club-grej varje helg. Men det hela sköttes på rätt sätt. Det var som sparring. Det bästa var att vi filmade vad vi gjorde där nere och kunde då återkomma till det vi spelat in och se vad vi behövde förändra eller förbättra i vårt fightgame.
K: Ok. Så allt började med Kung Fu, du fortsatte sedan med boxning. Nu sysslar du med MMA. Hur kom MMA in i ditt liv? DJ: Jag var 15 år gammal när jag började träna MMA. Jag hamnade väldigt ofta i bråk med nazister när jag var yngre. Många av mina vänner är utlänningar och kunde inte bara stå och titta på när de hamnade i trubbel eller fick stryk. Jag blev helt enkelt tvungen att förbättra på mina kunskaper för att inte hamna i underläge i sådana situationer.
Thiago Silva, Daniel Johan MacKie och Wanderlei Silva
K: När och varför skedde flytten till USA? DJ: Jag flyttade en månad innan jag fyllde 18. Hela grejen med nazisterna spårade ur. Just för att jag inte backade undan. De jagade mig varje helg. Jag personligen kunde hantera det men de började bete sig hotfullt mot min familj. Jag ville inte att min familj skulle få fler problem, droppen var när de bombade min mors bil…
—
Big Nog och DJ MacKie
Där har ni en del av reportaget som komma skall kära läsare. Fortsättning följer, räkna med det. Jag vill ta tillfället i akt nu och uppmuntra er att ställa alla sorters frågor ni har till DJ. Jag kommer att se till att han besvarar så många han hinner med. Nästa del består av hela intervjun, filmen som DJ har spelat in som jag i skrivandets stund redigerar samt era frågor som besvarats.
Må gott!
—
Jag har satt ihop en liten aptitretare nedan. Här är material som DJ själv spelat in. Det är DJ själv som agerar speaker och ställer frågor till folk. Möt bland andra några av deltagarna, självaste Wanderlei Silva samt barnen i Silva-familjen! Ni kan även se hur deltagarna bodde med mera.
David Bielkhedens väg tillbaka till toppen fortsätter med en fight i Finland.
Ja, då var det dags igen snart.Fightplays stolthet Bielkheden går match den 28 november på . Tittar man närmare på Davids blogg där han har publicerat flera av videoklipp får man en känsla av att han tränat en hel del stående där han varit i Miami och tränat på ATT (American Top Team).
Bielkheden möter finnen Ville Räsänen och matchen ska gås i -76 kilo. Jag ringde David och ställde några frågor gällande hans situation och förberedelser. Både allmänna frågor om framtiden samt det som berör denna fight.
Hur känns det inför fighten?
Det känns bra, lite jobbigt just nu bara med bantningen inför fighten. Jag har varit borta och tränat hårt två veckor på ATT. Resten av tiden har jag tränat på ett gym som heter Prime Time.
Vad har du fokuserat på inför just denna fight?
Inget kört på som vanligt. Det är vinna som gäller.
Vad, om något vet du om din motståndare?
Vet inte mycket, bara att han är längre. Det ska inte påverka gameplan.
Vad är ditt gameplan?
Jag kommer att känna mig fram stående. När jag väl känt mig fram kommer jag att ta ner och slå ut honom.
Vad är målet nu?
Fortfarande samma mål, 3 matcher och tillbaka till UFC. Det här blir andra fighten utanför UFC.
Vad var din styrka enligt dem du tränade med borta i staterna?
Att jag är allround.
Som en person utifrån har jag fått känslan att det har varit mycket fokus på stående biten när du tränat borta i staterna, stämmer det?
Det stämmer. Det har varit mycket stående men också mycket fysträning.
Hur var det att träna på ATT?
Det är inte mycket teknik en hel del fysträning som är den största skillnaden.
Vilka åker med till Finland?
Ett Fightplayteam och i hörnan är det Reza Madadi och Özgur Sel. Vi har även med ett tv-team samt en person som skriver en bok om MMA.
Matchvikten är satt till -76, var kommer du ligga? Det här borde ge dig mer andrum med tanke på att du i UFC var tvungen att deffa ner till 70?
Jag kommer att ligga mig runt 76 för invägningarna. Jag är större nu och vill känna på den här viktklassen och se hur det känns. På matchdagen kommer jag nog ligga på runt 86 kilo. När jag gick match i UFC var man tvungen att ligga på 70 vid invägningar så visst är det skillnad inför kommande fight, det är mer andrum.
Där har ni det direkt från fighterns mun gott folk. Om några dagar får vi veta hur allting har gått. Jag ser med spänning fram emot resultatet och ett glädjande besked!
—
Några klipp med motståndaren Ville Räsänen:
—
Komplett fightcard inför Helsinki Fight Night:
-93kg
Toni Valtonen (Fin) vs Atila Vegh (Slk)
-83kg
Mikko Suvanto (Fin) vs Roemer Trumpert (Hol)
+100kg
Jarno Nurminen (Fin) vs Blazev Sawinski (Swe)
-91kg
Juha Saarinen (Fin) vs Anders Hansson (Swe)
-83kg
Toni Linden (Fin) vs Mats Nilsson (Swe)
-91kg
Markus Halkosaari (Fin) vs Klas Åkersson (Swe)
-65kg
Matteus Lähdesmäki (Fin) vs Cédric Jouvet (Fra)
-76kg
Ville Räsänen (Fin) vs David Bielkheden (Swe)
-70kg
Niko Puhakka (Fin) vs Johnny Frachey (Fra)
+99kg
Janne-Pekka Pietiläinen (Fin) vs Tomasz Janiszewski (Pol)
