Sverige är ett avlångt land men trots det är vi inte direkt ett av de mer folkrikaste. Trots detta är vi skickliga när det kommer flera aspekter av MMA och kampsport.

Den svenska idrottsrörelsen har rönt sina framgångar på demokratiska grundvalar och genom en grym organisation. SMMAF och IMMAF:s grymma nuvarande arbete och tidigare trion Sjölin, Sallfeldt, Walléns succé i jobbet med lagarna och acceptansen saknar motstycke. I USA har man förvisso gjort en otrolig resa även där och då kanske främst UFC det ska man inte glömma när jag slår mig på bröstet å Sveriges vägnar.

Sverige är fantastisk när det kommer till arbetet med MMA och kampsport. Med nuvarande, lysande, kansli på Svenska Budo & Kampsportsförbundet och ett transperent och ett godhjärtat MMA Förbund har vi väldigt goda förutsättningar. Vi har också en handfull sajter som dagligen kämpar för att täcka kampsport för hundratusentals mer eller mindre unika läsare/tittare.

Jag slutar aldrig förundras över hur en ”ny” sport som MMA kan ha så många fans här, skickliga arrangörer, administrativt arbetande (ofta ideellt) eldsjälar och dessutom aktiva sajter där tre av dem kan räknas till de 30 mest populära i Sverige (sportsajter) gissar jag. Man ska förstås inte heller glömma bort klubbarna, ledarna och sist men inte minst utövarna och de tävlande. Med bortåt, endast, 2000 utövare av MMA i Sverige så måste man ju lyfta på hatten att vi har en handfull i UFC.

Kampsport överlag, i Sverige, har fått en rejäl skjuts in i 2000-talet genom MMA och det är något rätt många klassiska kampsportare glömmer eller motvilligt erkänner. Utövarna av mer klassiska kampsporter såg nog, många, lite tveksamt på MMA som något själlöst och med bristande historia. Ni förstår, kampsport har länge varit baserat på historik och på maktstrukturer. Samtidigt som bälten kan vara spännande och givande (som att gå upp level i ett dataspel) så finns det en potentiell baksida som skapar en grogrund för negativa maktstrukturer. Vi som kan vår historia vet att MMA har anor tillbaka till pankration och egentligen bara är en mixtur av andra kampsporter. Konsten att sätta ihop stilarna blir tillsist, i vissa fall, en egen stil men visst påminner det i dagsläget en del om det Bruce Lee kallade ”The Style of no style”?

Låt oss inte sticka under stolen med att en del försöker sko sig på kampsport och MMA idag. Jag ser inga omedelbara problem med det och ser gärna att sporten, på vissa områden, blir mindre ideell. Problem uppstår dock när objektivitet inte längre kan säkerställas alls och när de som känner en sajts skribenter eller ägare är de som får mest uppmärksamhet. Nu är scenen i Sverige så liten att alla känner alla i stort sett bland proffsen, sajterna, förbunden och klubbarna. Jag har alltid valt att kalla det för en ”scen” då jag ser så mycket gemensamt med kampsportscenen och olika musikscener.

När jag gjort olika djupdykningar, ofta rätt snälla sådana, har jag alltid fått ett par email med uppmuntrande ord om att det är bra att någon ”talar ut”. Patrik Hallmén, som bloggade här på Fightplay.tv gav sig själv lite rollen av en sanningssägare och det var rätt underhållande att läsa hans rants. Jag tycker dock, utan att kasta skit på Hallmén, att det krävs mer än att bara vara vass och brutal. Hallmén var kanske ”Wanderlei Silva” i sitt bloggande där han vilt svingade och ibland knockade men också ibland själv blev knockad?

Sverige är fantastiskt – när det kommer till MMA. Det är fantastiskt då arbetet med sporten fortgår konstant och då det finns otroligt mycket god vilja och kunnande. Men… Ja det finns en del men här tyvärr. För att undvika att vara grötig och urvattnad vill jag bara, denna gång, ta upp ett MEN och det har att göra med de svenska galorna.

Superior Challenge sålde slut Malmö Arena förra året och det är förstås riktigt bra. Utöver det har det varit lite knepigt för galorna i Sverige att få till bra med publik. Kanske är det så att fansen är lite mätta? Att arrangörerna bokar för stora arenor (överlag)?  Eller något annat? UFC sålde inte helt slut Globen en andra gång (av de tomma stolarna att döma, vilket kan ha en del med Alex skada att göra också förstås) och då snackar vi ändå UFC!

Jag är inte orolig då fansen ju finns här, men kanske behövs det ett nytänk bland arrangörerna? Cage Warriors kör galor gratis på MMA Junkie och Bellator har sina turneringar för att nämna två annorlunda upplägg. Jag skulle gärna se lite nytänk bland svenska galor och möjligen är det showelementen ibland som saknas? I slutändan är det förstås fighter vi vill se, men man ska inte glömma bort allting runt omkring. UFC byggde sitt koncept genom allting från rätt ringtjejer, kommentatorer, konferencier, matchmaker och produktioner.

I Sverige visas en del galor på TV4sport och det rör sig sällan om några spektakulära shower även om Superior Challenge bör lyftas fram som den i särklass bästa (ja jag är partisk som fan då jag var inblandad i den förra galan som kommentator). Samtidigt har Superior Challenge också mycket att lära och förbättra helt klart.

Carnivale Pictures klev in med hull och hår och skapade den, enligt mig, fräschaste dokumentären om en svensk MMA-fighter (Reza Madadi). Deras intåg kommer garanterat följas av andra proffsiga produktionsbolag och visst är det så att det är sådana som Carnivale som borde prodda de svenska galorna då det skulle ta allting till nästa nivå. Det finns även annat som skulle behöva en ansiktslyftning och jag är fullt medveten om att sådana produktioner och idéer just nu planeras. Det ryktas om att en TV-profil kommer dra igång ett program om kampsport snart och det finns även mycket annat planerat. Det ska helt klart bli spännande att se allting som är på gång!

Publik behövs och koncepten som galorna vilar på måste i många fall uppdateras. Jag tror så gott som alla blir hemmablinda och det gäller egentligen alla aktörer här i Sverige i den här scenen.

Sporten MMA sprider sig och fler och fler som tidigare inte var frälsta får upp ögonen för sporten. Jag märker det ganska tydligt då allting från föräldrar till pensionärer hör av sig efter att ha läst min bok MMA – Myter, Fakta, Möten. Jag är glad att folk kan läsa boken såklart och få förståelse. Det är nu 11 bibliotek som har tagit in boken och det blir fler hela tiden. Eda, Forshaga, Grums, Karlskoga, Karlstad (statsbiblioteket), KB, Göteborg (stadsbiblioteket), Trollhättan (stadsbiblioteket), Halmstad (stadsbiblioteket) och Malmö (stadsbiblioteket) är de som (enligt Libris) är biblioteken så kila iväg och låna en bok om du inte har råd att köpa en.

Sverige är fantastiskt och även om det finns många barnsjukdomar, en del maktgiriga, en del hemmablinda, en stor dos subjektivitet bland sajterna och så vidare så har vi mycket vi kan vara stolta över! Min, högst personliga, upplevelse av MMA-scenen är att den hela tiden växer och framförallt så höjs taket hela tiden. För några år sedan var situationen en helt annan än nu! Det är värt att komma ihåg!