Det irriterar mig alltid när saker kommer ivägen för min träning, men vissa saker måste man ju göra ändå. Ofta går det att planera runt, men ibland krockar det bara helt enkelt. Ändå har jag lärt mig att inte ångra något. Allt har sin tid och vill man, som jag, göra massor av saker så måste man ju acceptera att man har inte mer än 100 procent av sin tid. Men med lite planering brukar man kunna få ut det mesta av sin tid ändå.

Jag har planer på att ta körkort. Visserligen har jag klarat mig 36 år utan så varför? Jag bor i stockholms innerstad och kan ta tunnelbana eller buss överallt jag ska. Dessutom har jag inte tålamodet att köra runt kvarter efter kvarter för att leta parkering på kvällarna (jag kan se parkeringsböterna ligga i travar hemma). Parkering inne i stan är dessutom inte direkt gratis och plats i parkeringshus är lite som dagisplats. Det kan man ju få vänta på.. Nä men alvarligt. Det kan ju vara bra att ha. Jag gissar att det kommer att öppna upp fler möjligheter och även om jag inte har bil själv så kan man låna, hyra eller dela med någon annan. Det skadar hur som helst inte att ha ett. Och det är lite vuxet med! Man känner sig lite som tolv, eller i alla fall lite omyndig, när man säger att man inte kan köra. Inte att man inte kan för att man inte har körkort, utanför att man inte KAN. Jag har så gott som aldrig suttit bakom en ratt och det närmaste jag kommit att framföra ett motorfordon är automatmoppe i Thailand. Och go-cart, en gång.

Det svider lite att det finns vita fläckar på kartan över saker som jag  bemästrar eller i alla fall kan något om. Kanske är det därför är så roligt att köra Judo just nu. Det känns mäktigt att få knyta på sig ett vitt bälte igen! Att helt prestigelöst kunna få göra lite fel. Att få gå från träningen och känna att man varenda gång har lärt sig något nytt. Och att man blivit lite bättre än man var innan. Att gå in på träningen som ett blankt blad. Eller i alla fall försöka vara så blank som möjligt för självklart är jag färgad av allt jag kampsport tränat tidigare. Det är alltså Judoträningen imorgon som krockar med Intro-/handledarkursen som man måste delta i för att få övingsköra privat. Men oavsett vilken dag jag väljer att gå den här kursen så kommer den ju att krocka med någon form av träning. Oavsett pass så känns all träning viktig och nödvändig och inget jag frivilligt skär bort men ju förr jag går den här kursen, destå fortare kan jag komma igång.

Livet väntar inte.

http://www.hannasillen.se/blogg

Det blev bara en match i EM.. Som jag förlorade. På diskvalificering. Jag tog ner och ledde på poäng men sen försökte jag jobba mig loss ur hennes guard och försvarade mig mot hennes attacker. Långsamt och metodiskt. Hon fick en fördel för ett svepförsök (tror jag) Men som Waldo sa; ur rent grappling hänseende var det inga som helst fel, utan rent av riktigt bra, men att aktivt försvara en position räknas i bjj som passivitet. Jag var överhuvudtaget inte ens medveten om att jag blev varnad (flera gånger dessutom..) Och sista minuten hörde jag hur Waldo skrek som en galnig åt mig att ställa mig upp. Jag fattade inte riktigt varför men jag försökte göra som  han sa men tydligen aldeles för långsamt för jag ville inte bli svept igen.

Men nu har jag laddat ner Regelboken och ska lära mig den utan och innan. En gång kan man få göra ett misstag. Inte två. För vill man vinna finns det inga utrymmen för misstag… ‘You make your own luck.’

Allt har en mening. Har det inte det så se åtminstånne till att göra mening av det.

Kvällslektyr..

 

www.hannasillen.se/blogg