Igår såg jag slutet på dokumentären om Ara Abrahamian på SVT. Jag har enorm respekt för brottarna. De är antagligen de bäst tränade atleterna i världen. Men jag tycker att brottning är svår att förstå:
- Varför får man inte skjuta på benen?
- Varför vinner man när motståndaren hamnar på rygg?
- Varför döms man ner i partär och vad är vinsten med att rulla motståndaren?
Ja, jag spelar dum nu men jag tror att det är många som delar min uppfattning att regelsystemet är svårförståeligt vilket gör sporten publikovänlig. Problemen uppkommer när man på olika sätt begränsar sporten genom regelsystemet. I judo begränsades tiden för markkamp och vissa grepp förbjöds, i K-1 tog man bort klinchen, i kickboxning kan man sparka,tappa balansen och hamna på marken utan att få betala för det etc..
I MMA känner du om du har förlorat. Du kan inte ljuga eller gömma dig. Du måste visa vem du är och vilket virke du är gjord av. Du kan inte snacka skit om din motståndare efter matchen för att ni båda vet vem som vann. MMA blir aldrig långtråkigt. Det är ständigt nya rörelsemönster, strategier, tekniker och filosofier. Det finns alltid aspekter du kan förbättra.
Jag tror att MMA är den slutgiltiga destinationen för alla kampsportare som vill utmana sig själv.
