Det här skulle egentligen bli ett inlägg om ett recept på hur man på två och halv månad blir Svensk Mästare i Chins. Men jag orkar inte.

Michael Jackson dog ju igår som alla vet vid det här laget. Jag har aldrig hört Patrik lyssna på honom eller för den delen tala gott om hans musik, så jag förmodar att han inte gillar den.

Patrik är förresten helt omusikalisk. Precis som vi andra i familjen, förutom vår storebror som verkat fått allt i livet. Dvs. bra gener för att bygga, bollsinne och musikalisk förmåga.

Tror inte Patrik lyssnade på särskilt mycket musik när han var liten heller. Inte konstigt när man aldrig hört en skiva spelas i familjen Hallméns hus under vår barndom. Man hade ju kunnat tycka att våra föräldrar iaf velat hjälpa oss lite på traven med våra tondöva sinnen. Men nej.

Iaf. När Patrik gick i gymnasiet, eller kanske slutet av högstadiet, så hade iaf han två skivor hemma. En Magnus Uggla singel. ”Jag mår illa” eller vad den hette. Den hade iaf en snygg framsida tyckte jag. Samt ett album med Dia Psalma (Patrik har alltid velat vara rebellisk). Han brukade spela den senare skivan och jag hörde från mitt rum. Ibland snodde jag skivan och tjuvlyssnade.

Så jag började lyssna på Dia Psalma under högstadiet. Fan det var den enda musik jag hört. Vad hände sen? Jo, Datorer och Winamp och Napster. Minns ni Napster? Helt felfritt, ingen låt ”gick inte att ladda ner”, ingen låt var de kass kvalité på och allt gick snabbt. Bullshit, måste vart det. Men man minns det som i en utopi.

Jag snodde Patriks låtlista. Nya världar öppnades med Charta 77, Ebba Grön och De lyckliga kompisarna. Patrik måste känt sig riktigt rebellisk nu.

Det gjorde iaf jag. Sen sket det sig dock fullständigt. Jag gick igenom ett antal musikperioder, allt ifrån, just det Michael Jackson till Beatles. Ja, jag försökte hela tiden bli ett popsnöre. Under hela gymnasiet hjärntvättade jag mig själv med Beatles, Elvis, Franz Ferdinand, The Strokes etc. Etc. Det var ju häftigt att vara poppig.

Dock slutade det med att jag bara snodde Patriks nya låtlista och lyssnade på Patriks nya favoriter, Kent.

Jag flyttade till Israel för en period. Israel diggar techno, dance och elektro. Jag med. En kompis kom på besök, han diggade dance. Jag med. Och det bara fortsatte med skitmusiken. Helt plötsligt var jag insnöad på Eurodisco. Ja ni hörde rätt. Och vet ni vad. Eurodisco är fan i mig det bästa som finns. Vad slår Aquas ”Roses are Red”?

Men, jag vet hur det alltid slutar. Så nu sitter jag här och spelar den där förbannade jävla Thåström på repeat.

Ps. Jag vet, det handlade ingenting om MMA, men det skiter jag i Ds.

Vafan är det med den här jävla Yogan och kampsport? Helt sinnessjukt att alla som MMA:ar kör Yoga?!

/Lillebror

Relaterade artiklar

1. Alla tidigare rykten verkar vara sanna!!!!!
2. Glöm mitt förra inlägg!
3. Saknar Eddie Bravo
4. Team Kabinejad
5. Göteborgs stoltheter

«« Örebro is the shit! | King, bestman och Jackson »»