Idag var det proffssparring, 6 ronder med min trogna partner Mikaela på BK Dalen som till sin hjälp har Carlos och nuförtiden även Stefan Fernström från Haninge BK som är[...]
HURRA HURRA… till mig själv ;) hade en riktigt bra födelsedag igår. Började med morgonträning på Idrottens Hus. Gjorde personbästa på frivändningar – PÅ SJÄLVASTE FÖDELSEDAGEN, blir starkare med åren[...]
Igår fick jag känna på riktig smärta. Snacka om att testa sina smärttrösklar. Fick en triggerpunktsbehandling av Peter Jonsson på Formtoppen. Han gick lös på min vänstra axel som smärtat under en längre tid. Efteråt kände jag mig helt snurrig och hög. Förstod inte riktigt vad som hade skett under timmen med all smärta. Men skönt var det och jag kan starkt rekommendera!!!!!
Betyget blir 5 av 5 möjliga handskar!!!
Klicka er in på Formtoppens sida på Facebook för mer information om behandling och priser.
Från det ena till det andra, UNT har startat en Elitblogg där nio personer stafettbloggar en vecka i var. Denna vecka är det min tur. Så för er som är intresserade av kampsport, främst boxning, in och läs! Följ mig denna vecka!
Det var allt för denna gång :)
På återskrivande folks.
Peace, Love n’ Blessings ♥
Jag vill uppmana alla läsare att gå in på http://idrottsgalan.sportwire.se/ och nominera dina favoriter till Uppsala Idrottsgala.
Galan äger rum på Fyrishov Arena den 6 december. Sista dagen för nominering är 31 oktober.
Åtta kategorier ska koras:
Årets idrottskvinna
Årets idrottsman
Årets tränare
Årets ungdomstränare
Årets eldsjäl
Årets rookie
Årets prestation
Årets lag
Så in och nominera din favorit bland Uppländska idrottare och ledare ;)
Peace, Love n’ Blessings
I veckan hade Stenhagen finbesök i form av Mikaela Laurén och Karin Edenius det blev en 6 ronders sparring. Min första sparring på år och dar… kanske inte riktigt men näst intill. Den första riktiga sen jag kom hem från Armenien – vilket kändes oerhört skönt. Så kul det var dessutom!!! Jag hade verkligen glömt bort hur roligt och vilken fröjd det är att sparras.
UNT passade på att besöka klubben och skrev en artikel om mötet i Stenhagen, läs den här, som fick ett ärat mittuppslag.
Daniel Legue från UNT
Fick fick även stolt posera i SMART Ungdoms kampanj t-shirtar ”Keeping it fresh” en kampanj mot vattenpipa. SMART är en ideell organisation för ungdomar som jobbar drogförebyggande – en väldigt vettig och viktig organisation!
Veckan rullade på med jobb, känner att det tär på krafterna med heltidsarbete och träning. Jag vart så bortskämd när jag bodde i Armenien då jag kunde träna på fulltid och verkligen koncentrera mig på det jag gjorde. Men det är bara att gilla läget här, och fortsätta jaga sponsorer för att kunna gå ner i tjänst till våren.
Igår hade Uppsala Universitet i samarbete med Destination Uppsala en stor mässa, Steget Före, på Konsert & Kongress där Elitidrottstaden ställde ut med en monter. På plats fanns andra elitlag bl.a. Uppsala Basket och Storvreta Innebandy. Ett väldigt trevlig tillställning men jag hade gärna sett fler besökare…
Jag och Karin får känna oss en gnutta små och nätta bredvid Uppsala 86ers amerikanska fotbollsspelare.
Så fort jag vet vad som händer inom närmsta tiden ska jag hålla er uppdaterade :) just nu ligger jag bara lite lågt. Ha nu en fortsatt trevlig helg folks!
Peace, Love n’ Blessings ♥
Idag är en stor dag i Armenien. Det är 21 år sedan landet blev självständigt efter Sovjetunionens upplösning. Förra året minns jag att jag var i Armenien denna dag, förberedde mig inför EM med herrarnas landslag. Känns så konstigt att det faktiskt gått ett helt år snart.
Inom snar framtid ska jag komma med lite update om vad som händer kring boxningen och matchfronterna.
Tills dess Peace, Love n’ Blessings och självklart
HAPPY INDEPENDENCE DAY TO THE REPULIC OF ARMENIA
Hur ska man mitt i skolstress och prestationsångest hitta sig själv? Hur har andra gjort? De som vågar göra sin grej och inte låtit sig hindras av fördomar eller motstånd. Oavsett vilka drömmar du har finns inget recept för hur du ska förverkliga dem. Men vad DU vill, vet ingen bättre än du själv.
Den finns att köpa bl.a. på adlibris.
Gångna veckan har jag varit sjuk, mindre kul. Men igår fick jag ta mig an första träningspasset. Det blev en lugn start. Löpning, tre ronder skugg, tre ronder säck – thats it! Ska trappa upp stegvis.
Fick agera fotograf igår efter träningen åt pappsen och Karin som finslipar boxningstekniken hos oss inför Kickboxnings EM. Helgrym tjej :) kolla in hennes blogg här.
Elitidrottsstaden Uppsala bedriver en stor satsning på att skapa framgångsrik elitidrott i Uppsala. Jag gillar skarpt. Samarbetspartnerna är NCC, UNT, Upplands Idrottsförbund och Uppsala Kommun. Här filmas Kaspar som elittränare för damer och en analys på hans arbete kommer att göras.
Karin går lös på mitsarna :)
Pappa kan verkligen inte låta bli att dra på sig handskar och huvudskydd… det blev några ronder där.
Ska snart åka till jobbet :) so long!
P.S citatet som rubrik är från Paulo Coelho som bl.a. skrivit Alkemisten. Älskar den boken, rekommenderar starkt :) tänkvärda ord.
”There is only one thing that makes a dream impossible to achieve – the fear of failure”
Foto: Sören Andersson (från bokfotograferingen)
Peace, Love n’ Blessings ♥
Tiden har gått fort efter Armenien. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja…
Det har hur som helst varit en fantastisk tid samtidigt som den jobbigaste i mitt liv och det är väl kanske det som är charmen med en sådan här satsning att allt och lite till kan hända, det kan bli känsloladdat och totalt urladdat.
Tillsammans med några av sparringpartnerna
Halvåret i Armenien är en av de bästa händelserna i mitt liv. Att bo, träna på heltid i mitt hemland och få representera nationens färger känns ärofyllt och tacksamt. Trots att vi inte nådde målet hela vägen kan jag nu i efterhand och med lite distans till allt se på resan som en fantastisk upplevelse. Som Karin Boye en gång i tiden uttryckt sig:
”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd.”
VM var asballt! Har inget annat att säga än att Kineserna hade arrangerat ett otroligt proffsigt och väl strukturerat mästerskap.
Upplevelsen av Kina var positiv. Intryck jag fick under vistelsen var att kineser är otroligt glada (skrattar åt allt) och hjälpsamma människor, dom vill vara till lags. Men dom kan definitivt inte se något utanför rutan. Dom fungerar som maskiner på löpande band, inprogrammerade arbetsvilliga människor… det speglar även kinesernas stil i ringen.
Invigningscermonin
Träningshallen på VM-området
Går inte att klaga på tränings faciliteterna :) lokal i toppskick – fyra ringar, x antal säckar!
Nu till det tråkiga – matchen! Vägde in i OS-viktklassen 60kg.
Lottades mot Spaniens Miranda nått…. gjorde en jävla skitmatch!
Gjorde ingenting och avslutade första ronden med 0 poäng till mig.
NOLL POÄNG…. hur kan man va i en boxningsring i 2 minuter med
en motståndare framför sig som vill slå mig på käften och man lyckas inte
träffa henne en enda gång. Fy på mig.
Jag lyckades i alla fall boxa oavgjort i 2:a ronden med 4-4.
Vinner tredje ronden med 3-2
men får inte tillräckligt betalt i sista och förlorar med 4-2.
Jag var helt tom efteråt. Och tro mig när man vill något så fruktansvärt mycket och när man slitit, kämpat, lagt ner all sin tid och möda på att lyckas med något och man inte gör det då känns det jävligt iskallt efteråt. Resten av dagarna i VM-hålan kändes som ett rent helvete. Gick runt i en dvala, hatade allt och alla och jag tillät mig att va arg och förbannad… kanske lite för länge.
Nu är jag i alla fall mindre bitter. Eller snarare jag är inte alls bitter :) jag kan lämna det där bakom mig och sikta framåt. För det kommer nya mästerskap. EM framför oss 2013. Och då behöver jag försvara nationens silvermedalj. Nu suger jag åt mig positiva vibes och det är en nytändning och laddning som pågår :)
Vinnaren i 60kg på VM blev irländska Katie Taylor som även vann OS-guldet i London. VM-silvret knep Ryska Sofya Ochigava, brons till Natasha Jonas Storbritannien och Mavzuna Chorieva från Tajikistan. På OS var det samma tjejer som stod på pallen bortsett från britten som förlorade mot Katie Taylor i kvartsfinalen. Bronspengen knep istället Brasiliens Adriana Araujo.
(wtop.com)
Peace, Love n’ Blessings ♥
Lite smått och gott från Armenien som nyss höll på att ta emot våren med öppna armar men blev uppslukad av vintern som ångrat sig och täckt hela Yerevan i ett snötäcke. Jag klagar inte… det är väl trevligt med ett sista vinterryck innan värmen kommer.
Collegegården för nån timme sen :)
Träningarna rullar på här. Idag kom jag på mig själv med att le stort under den otroligt jobbiga säck-matchen. Säck-matchen kör vi direkt efter sparringen/parövningarna, 4 ronder likt en match. Sparringen mot en av grabsen på klubben gick mycket bra och jag kunde med glädje och självförtroende puckla på säcken efteråt. Kände att jag var uppe i boxningshimlen för en stund, ALLT stämde!
För någon vecka sen hade Society Without Violence arrangerat filmkväll för medlemmarna i organisationen. Svenska praktikanten Cathérine Söderberg stod bakom eventet. Det var verkligen trevligt att få träffa en svensk efter min långa vistelse här i Armenien. En mkt trevlig och engagerad energisk tjej som jag är glad över att fått lära känna här.
Delar av gänget.
Filmen vi såg var ”The Help” kan starkt rekommendera. Den skildrar den orättvisa situationen för färgade kvinnor som arbetade som hembiträdén i 1960-talets Missisippi hos de vita överklass kvinnorna.
Så glad över att få göra något som inte är boxning och inte är bland boxare.
Kan lätt bli mycket B O X N I N G annars….
Vad mer för denna gång….jooo juste jag har en motiverande text att dela med mig som jag fastnat för ur Olof Röhlanders alster, otroligt läsvärd. – Sug åt er!
Om inte jag tror på mig själv – vem ska då göra det?
Om inte nu – när?
Negativ energi har inget i mitt liv att göra.
Jag bryter mig fri och går min egen väg.
Inget som livet placerar i min väg skrämmer längre.
Jag lever min dröm eller är på väg emot den, det finns inget annat.
I varje situation finns ett val.
När andra tvekar tar jag ett steg fram.
När andra ger upp letar jag nya lösningar.
När andra tittar bakåt blickar jag framåt.
När andra viker ned sig står jag rakryggad.
Bättre göra någonting än ingenting.
Allt jag varit med om i livet vänder jag till bränsle,
energi och konstruktiv målmedvetenhet.
Det som hänt mig har inte knäckt mig, bara gjort mig starkare.
Jag går med huvudet högt.
Mitt liv avgörs inte av mitt förflutna, utan av mina val.
Bättre att lägga tid på att skapa något nytt
än att försöka laga något som gått i tusen bitar.
Jag har bestämt mig.
Jag vill leva ett liv som jag är stolt över.
Jag har styrkan att börja om igen.
Jag ska bli det jag är född till att bli.
Jag orkar, jag kan, jag vill.
Jag känner energin komma.
Allt jag behöver finns inom mig.
Rak i ryggen. Stolt och glad.
Kära läsare, nu börjar vi denna vecka med att sträcka på oss och vara raka i ryggen, stolta och glada över den fantastiska människa vi är med oändliga möjligheter.
Peace, Love n’ Blessings ♥
Jag har under några gjort maxlyft… tycker egentligen inte det passar min kropp då skaderisken är ganska hög men det är kul att se vart man står och dessutom går Läs mer →
Men tyvärr så lämnade motståndet återbud och här sitter jag frustrerad. Förlusten på SM sved in i själen och till helgen ville jag visa att jag är så grymt mycket bättre Läs mer →
Yo! Tog min första träningsrunda runt Djurgården idag, knät känns inte alls helt 100 men det börjar bli bättre, gick hyfsat snabbt utan att försöka ta i för mkt! Har Läs mer →
Inte nog med att jag matchar redan på lördag på Mellansvenska mästerskapen, men förra veckan fick jag även bekräftat att jag får match på Hawaii mot Haley Pasion som vann Läs mer →
I dag var det dags för söndagsträning på Fight Club igen. Jag blev ihopparad med två killar. En höll mittsar och de andra två körde slag och sparkar varannan gång. Läs mer →
